— — sina protester, dela den andres öde samt inspärrades med honom i fängelserummet innanför vaktkontoret. Lyckligtvis hade br Meyronnet icke lewnat sin viol, en förträfflig Stainer, hvilken han hvarje qväll sörer med sig till teatern och handterar med all den omsorg, som ett så utmärkt instrument förtjenar. Han är en ganska god musiker, och för att den här gången jugna sina upprörda känslor grep ban feberektigt tag i stråken och spelade valsmelodien ur första akten i Orfeus. Vid dessa toner mildrades polissergeantornas bistra drag der ute i yttre rummet, och brigadieren (öfverkonstapeln), kufvad af musikens trollmakt, öppnade dörren till fängelserummet, yttrande följande om hans förtroliga bekantskap med mytologien vittnande ord: Det skall icke kunna sägas, att Orfeus som tjusat tigrar och andra vilddjur med sina toner, icke skall ha förmått röra polissergeantens hjorta!— Orfeus med sin töljeslagare kom lös och anlände springande till teatern, der man var öfver sig gifvon inne å scenen likasom publiken i salonen redan började visa tecken till otålighet. Sedan den gamla Hippodromens brand för några år sedan har Paris icke haft någon liknande inrättning i stor ekala. Ett bolag har nu bildat sig för att inköpa en ofantligt stor tomt belägen vid boulevard Malesherbes öfre del midt emot Parc Monceau. Der skall uppföras eu hippodrome och en stor konsertsal, denna sednare beräknad för 200 exekutörer och 6000 åhörare samt stående i förening med en sommaroch en vinterträdgård. Till hippodromen skall höra en ridoch körskola, och vid etablissementet skola för öfrigt finnas rostauranter, kasåer, konversationsoch läsesaloner m. m. Hela bygnaden ekall uppföras af jern och glas, samt tros kunna bli färdig till nästa höst.