Göteborgsposten – 7 augusti 1874, sida 1

hit natten till i tisdags, hvarom 1 onsdagens tidning talades, anses, efter hvad nu blifvit upplyst, i lifetiden varit landtbruksförvaltaren Johan Kristoffer Liljedahl från Kristianstad. Från Upsala skrifver en tillfällig korrespondent till redaktionen: Den doda säsongen, hvilken här är så liflös. att en oinvigd betraktare lätt skulle kunna bringas att tvifla på möjligheten af en återuppståndelse, torde erhålla ett angenämt afbrott i nästa vecka, då deltagarne i arkeologiska kongressen i Stockholm äro att på ett kortare besök hitförvänta. Den för besöket utsatta dagen är tisdagen d. 11 d:s och tiden skulle blifva från kl. 10—11 på förm. till omkring 5 e. m., hvadan något mera storartadt festande ej kan ifrågakomma, då en god del af tiden kommer att upptagas af besök vid Kungshögarne i Gamla Upsala samt beseende af domkyrkan, stadens samlingar och andra märkvärdigheter. En festkomitt, bestående af så väl akademiska som undra medborgare, har redan trädt i verksamhet i och för de nödiga anordningarne och begäret att deltaga i den tillämnade frukosten har, ehurn atgiften, som ju naturligt är, då så många gäster skola bjudas, är ganska rundligt tilltagen, visat sig lifligt från såväl den studerande ungdomens som öfriga stadens invånares sida. Meningen är, att egentliga samvaron skall blifva i Botaniska trädgården, och en bättre lokal än den, som denna obeskrifligt sköns anläggning med sina herrliga trädgrupper och breda gångar erbjuder, kan man aldrig önska sig, synnerligast då det gäller att servera öfver ett tusental gäster. För den lekamliga delen af festen drager den charmante värden å Gåstis, hr Svanfeldt, försorg, så att i den delen ha arrangörerna lätt kommit ifrån sitt bestyr, men värre är det i fråga om festtalare, alldenstund de officiela föredrag, som kunna i fråga komma, skola framställas på franska språket och personer som, för öfrigt begåfvade med nödiga utförsgåfvor, alldeles flytande tala detta, lära vara svära att påträffa till och med här i sjelfva lärdomsstaden. Eti ytterligare vaber i detta fall är, att flera qvalificerade och framstående universitetslärare ha förklarat sig ej vilja aktivt uppträda, alldenstund man lär anse, att vederbörande programordnare i Stockholm ej visat Skyldig uppmärksamhet mot det gamla lärdomssätet i Upsala, hvilket de helt simpelt till en början alldeles tyckts ha velat ignorera. Jag har hört många rätt betecknande drag, som sammanhänga härmed, men anser det ej lämpligt att åtminstone för närvarande öfverlemna dessa åt offentligheten. Min bestämda öfvertygelse är, att man, när det kommer till kritan, skall å ömse sidor låta alla småaktiga betänkligheter fara och samfäldt verka för att göra besöket här för de många främlingarne så minnesrikt som möjligt, och lyckad bör festen kunna bli, endast himlen ej finner sig föranlåten att sätta sig på tvären. Att ytterligheterna beröra hvarandra har jag i dessa dagar härstädes på ett i ögonen fallande sätt funnit besannadt genom Upsala Missionsmötesförenings i söndags och måndags här hållna sammankomster. Genom annonser i stadens tidningar hade ofvannämnde förenings bestyrelse inbjudit missionens vänner och allmänheten till ett möte, som skulle komma att söndagen den 2 angusti taga ein början kl. 8 f. m. i huset n:o 17 vid Vaksalagatan, och som jag anser mig ej kunna frånkännas rättigheten att räknas till den senare gruppen af de till åhörande af mötets förhandlingar inbjudna, så infann jag mig vid den utsatta tiden på ort och ställe, men förvånades ej litet, då jag fann att n:o 17 Waksalagatan, var intet mer och intet mindre än stadens teater, ehurn man synbarligen generat sig för att offentligen tillkannagifva, attspektaklet skulle ega rum just hö f Att det var godt hus torde vara öfverflödigt att nämna, ja det var så godt, att väl aldrig någon teaterdirektör hvarken kunnat eller ens velat önska sig maken dertill, ty ej nog med att alla platser i salongen voro upptagna, utan äfven sjelfva scenen var proppfull af åhörare, hvilka till den grad upptogo utrymmet, att med nöd ett knappt sådant blef öfrigt för sjelfva spektakelmakarne. ag vill ej länge upphålla mig vid de så kallade andliga föredrag, som under dessa dagar gifvits en del förblindade varelser till lifs af okunniga och från religionens höga sanningar genom egen blindhet himmelsvidt aflägsnade varelser. Det må jag dock säga, att jag fa tänkt mig möjligheten af att få höra så mycket från all logik skildt nonsens framstäldt under fromleriets larv och delvis, efter hvad jag vore frestad tro, på fulla allvaret menadt af dessa moderna apostlar, som här timtals serverade en åhörarekrets, hufvudsakligast bestående af qvinnor, de flesta med hufvudena gudsnädigt hängda mot ena axeln och understundom, då talarne riktigt klämde 30 med kraftord, vridande sig i fullkomliga konvulsioner. Från teatern drogo Åläsarne ned till Karolinaparken, hvarest under söndagen tvenne möten höllos, hvarefter på måndagen förhandlingarne fortsattes på teatern både föroch eftermiddagen. Tänk eder denna anblick: den halfdunkelt lysta lokalen, midt på scenen talarestolen, eller rättare sagdt, talarebordet, en till hälften nedfäld himmelsfond (jag vet ej om denna anordning var följden af en slump eller gjord med afsigt), framme vid rampen en kammarorgel, predikanter, den ene till sitt yttre obehagligare än den andre, oupphörligt aflösande hvarandra, alla hjudande på en svada utan all rim och reson, och slutligen en åhörarekrets, till allra största delen bestående af individer, som tycktes på fulla allvaret suga honung från dess hädiska kolportörläppar, från hvilka tal om Gud och djefvulen, himlen och helvetet i ett ständigt sammelsurium hördes flöda, och I kunnen få ett svagt begrepp om den föreställning, som uppfördes å teatern i nordens förnämsta universitetsstad d. 3 augusti anno 1874. Det mest omvexlande på hela tillställningen var psalmerna, hvilka föredrogos på ganska morgonfriska melodier och på ett egendomligt sätt stucko af mot den öfriga gudsnådeligheten. Slutorden vid måndagens representation voro några mustiga iörutsägelser om och varningar afsedda för de icke troended. v. s. för alla olika tänkande, men att de heliga-k sjelfva äfven kunna fara illa, derom vittnar ett missöde, som hände med det härifrån i söndags afton afsända tåget, hvars passagerare till ett öfvervägande antal utgjordes af missionsföreningsmedlemmar, i det nemligen någon bristfällighet å materielen under vägen uppstod hvarigenom resan flera timmar fördröjdes. Industrielt. I Sydsv. Dagbl. läses: En anläggning för tillverkning af artificielt gödningsämne har nyligen blifvit gjord inom Tranås, Esperöds socken, nära Ystad—Eslöfs jernväg. Man har nemligen der funnit ett djupt mergelkalklager, hvars innehåll vid analys både från Alnarp och af prof. Bergstrand erhållit höget fördelaktiga viteord. En förmögen och flitig jordegare, Anders Jönsson, bar förenat sig med en kunnig civilingeniör, P. C. Simonsson, om detta företag, som tyckes kunna bli till mycket gagn för orten och provinsen. Samhällets skuggsidor. Dagbladet för i onsdags berättar följande : Strömbergska vexelförfalskningsmålet förevar i går för första gången till behandling vid rådhusrättens tredje afdelning, på hvilken det blifvit lottadt. Den anklagade, häktade grossbandlaren G. H. StromPDerg, syntes dervid ännu mera uppskakad än vid de förberedande förhören i poliskammaren och vidhöll sin der förut afgifna och af oss i ett föregående nummer atereifna hekännelse Han tillade nu. att orsaFR E FER TON mm Kom