Göteborgsposten – 4 augusti 1874, sida 2

kn omröstning i engelska underhuset(Korresp. till Folkets Avis-). London d. 15 juli 1874. En omröstning a division går i underbuset till på följande sätt: Först reser sig talmannen, the speaker, upp och förklarar att the honorable Hember. for — — — har föreslagit att uppskjuta diskussionen och anmodar först de medlemmar af underhuset, som rösta härför, att tillkännagifva detta genom uttalande at ordet Axe — ja — och derpå anmodas de, hvilka rösta mot förslaget, att tillkännage sin åsigt, som naturligtvis sker genom att utropa No — nej. Detta upprepas tre gånger och efter hvarje gång tillkännagifver talmannen sin åsigt om hvilket parti, som förekommer bonom vara det mest öfvervägande med följande ord: I think the Nos (eller Ayes) have it — (Jag anser att Nejeller Ja äro ötvervägande), hvartill det parti, som han förklarar vara i minoriteten, svarar: tha Aycs (eller Nos) have it. Talmannen yttrar derefter division och ett timglas, hvari sanden utrinner på 3 minuter, sättes på bordet. Detta sker för att gifva de medlemmar, hvilka antingen sitta uppe på galleriet eller befinna sig i lässalarne eller korridorerna, tid till att komma in i sjelfva salen. Så fort sanden runnit ur timglaset, stängas dörrarne och talmannen bestämmer då åt hvilken sida de olika partierna skola lemna galen samt upprepar namnen på de 4 ollers, d. v. s. på 2 medlemmar af hvarje parti, hvilka skola stå vid de 2 utgångarne och räkna antalet i hvarje parti. Så fort den siste medlemmen gått ut underrätta räknarne en af sekreterarne omäresultatet och denne antecknar då summan af dem, som röstat för och emot; dörrarne öppnas åter igen, medlemmarne intaga åter sipa platser, hvarefter sekreteraren öwerlemnar det papper, hvarpå resultatet af omröstningen är uppskritvet till den äldste af msjoritetens båda räkpare, hvarefter alla fyra räknarne ställa sig vid ändan af bordet, med ansigtena vända mot talmannen, för hvilken de göra en bugning. Resultatet af omröstningen uppläses derefter och mottages i allmänhet med ÅChcers och Contu Cheera. Den afton, då jag var närvarande, egde tre omröstningar rum under loppet af knappast en timme, ty oaktadt premierministern Disraeli önskade att debatten skulle fortsättas, reete sig den ene medlemmen efter den andre och yrkade på debattens uppskjutande, hvilket också till slut lyckades. Det inre af The House of Commons erbjuder i sanning en underbar syn, isynnerhet då man första gången träder in i galleriet och medlemmarne sjelfva förete den ej minst egendomliga. anblicken. De flesta sitta med batten långt ner i nacken eller nedtryckt öfver ögonen för att dölja det vederbörande tar sig en liten lur; när det finnes plats ligga de ärade medlemmarne mer eller mindre raklånga på bänkarne, kort sagdt, de mest nonchalanta och följaktligen mest makliga ogenerade ställningar intagas och allt decorum synes vara bannlyet, detta dock endast akenbarligen, ty i verkligheten existerar en mycket sträng ordning i Underhuset och de olika medlemmarne emellan och ve den medlem, som ville kränka dess ordningsreglor eller på ett rått och stötande sätt ville angripa en politisk motståndare, ty till och med hans eget parti skulle förneka honom och sådane yttranden, som understundom förekomma i det danska tolkethinget skulle enart tillrättavisas på ett summariskt sätt. En parlamentsledamot är framför allt en gentleman med en gentlemans känslor och fasoner, parti-mannen och parti-åsigterna komma först i andra rummet. Största delen af medlemmarne var denna afton klädd i full aftontoilette, då de antingen kommo från eller ämnade sig till teatern, på souper eller på bal, men äfven grå eller hvita benkläder, sammetsrockar och alla möjliga andra slags fantasirockar voro representerade. Deremot förekommo inga mössor eller runda hattar, den höga felbhatten eller Å chapeeu clagus voro de rigeur. Jag hade ett förträffligt tillfälle att göra en jemförelse mellan Gladstones och Disraeli, så som jag här såg dem sitta midt emot hvarandra, endast åtskilda af bordet, svm står framför talmannens plats. Sjelfva dessa båda stora partiledares personligheter tyckas beteckna deras resp. politiska äsigter. Gladstona med sina få grå lockar, hvilka knappast skyla bans skalliga bjessa, med det skarpa, genomträngande ögat, den lifliga gestikulationen kastade sig än hit och än dit på stolen, språkade det ena ögonblicket med sin granne till höger, i det nästa med grannen till veneter, nickade eller skakade på hufvudet, allt efter som han gillade hvad talaren sade eller icke. Alltid i rörelse, syntes han vara liksom en personifikation af det liberala, nästan radikala parti, hvars motto är Framåt å tout prir, som rifver ner för att bygga upp och som bygger upp för att åter rifva ner. Disraeli deremot satt med armarne korslagda öfver bröstet, stilla som en bildstod, utan att röra en ansigtamuskel, kall, lugn och skenbarligen alldeles likgiltig, under det han då och då latade hufvudet än åt ena än åt andra sidan för att lyssna till hvad någon af de. andra ministrarne hviskade honom i örat. Han föreföll som en bild at den lugna, betänksamma; moget öfverlagda, konservativa politik, som han i egenskap af stateman representerar, som ej rädes för att taga ett steg tillbaka, då statens sanna väl kräfver det och som ej heller tager ett steg framåt utan att först lugnt och sansadt ha ötvervägt alla följderna. EA Pre ss FARM mv FF PRE Tv Fn ft ff 3 rn M A HA