Göteborgsposten – 4 augusti 1874, sida 1

Ett brefs historia. (Från Engelskan). 2 — Florence, mitt barn! Florence for upp med ett otydligt utrop, och då hennes mor drog henne till sig, sträckte hon sina båda händer bedjande emot henne. — Florence, Florence! sade mrs Athorton bekymrad, du är hård mot mig! I alla de år, vi lefvat samman, har jag icke haft en tanke, utan att jag delat den med dig, icke en glädje, utan att jag gaf dig del af den, icke en sorg, utan att du ja blef min förtrogna! Och nu, då din första motgång kommer — — och något är det som vållar dig sorg! — anförtror du dig icke åt mig; du förorsakar mig det olidliga qvalet att se dig lida utan att kunna trösta dig, du utestänger mig från ditt bjerta! — Nej, min mor, nej! utbrast Florence; det hon sträckte händerna mot henne. Mrs Atherton drog henne ned på bänken vid sin sida och lade hennes hufvud till eitt bröst. — Sög mig då mitt älskade barn, hvad det är. Är du bekymrad öfver att vi ssart skola skiljas? Är det ditt förestående bröllop — I detsamma for Florence upp af bänken och afbröt benne med ett bjertskörande skri. 7) Forta. fr. N:o 175