Göteborgsposten – 3 augusti 1874, sida 2

an d. 19 dennes, säger P. T. Från Utlandet. -Ilerrar generaler hafva sammanträdt ill den menniskovänliga kongressen i Brysel, som, efter att ha utsett sin ordtörande ch sekreterare, nu tillsatt en komit af miitärer för att ordna det rika material, som öreligger kongressen, hvilken tillsvidare uppkjutit sina allmänna sammanträden. Bland säämnde -herrar generaler finnas många namn ned klang, många som ofta sett den grymme Ares i hvitögat och lärt sig känna all fasan en mannamördande fältslagtning. De äro prydda med militära hederstecken; deras ordenstjernor och kors, med eller utan eklöf och svärd, skulle om de lades bredvid hvarandra, betäcka väl ett halft tunnland jord. Ingen kan tvifla på deras sakkännedom och deras vunna erfarenhetsrön. En entusiastisk filoso,f som under hela sitt lif eldats af en enda stor och skön ide, skulle onekligen kunna signa dagen före aftonen och i hundreårskalendern beteckna sammanträdandet af denna kongress för militärisk menniskokärlek som civilisationens heligaste gerning, i andanom redan förutseende den tid, då hvarje bonde i Europa, som ju skall leverera kanonköttet, skall sätta porträtten af Brysselkongressens krigiska menviskovänner under glas och ram och anvisa dem hederaplatsen näst under porträtten af en Wellington, en Bonaparte, en Carl XII, en erkeherug Carl eller gamle Fritz. Och likväl bar hela verlden mött denna kongress med misstro, hvilken äfven öppnats utan all möjlig pomp och ståt. Tyst och stilla som hade det gällt dess lika snara begrafoing. De invänningar, som det för kongressen framlagda och från Ryssland utgångna programmet har mött, stödja sig förnämligast derpå, att det är alltför gynsamt för segraren, som den fientliga befolkningen i de besatta distrikten skall helt och bället underkasta sig. Det är tydligt, att krigen skola härigenom bli mindre. grymma; men å andra sidan skall försvaret bli svagare. Det är isynnerhet i Italien och Schweiz, som man uttalat sig emot programmet. Italienarne, skref till exempel det ofsiciöna bladet Italie i Rom, ha under en följd af år ej haft någon annan utväg, än att gripa till vapen mot sina undertryckare, och det italienska folket skall icke afsäga sig rätten att försvara sitt oberoende, om dees här trängtis tillbaka at en fientlig styrka, som besatt en del af dess land. I det ryska förslagets andra afdelning, som handlar om de krigförande makternas rättigheter mot enskilda, heter det t. ex. i första kapitlet, att om innevånarne i ett land, der den fientliga styrkan redan satt sig fast, gripa till vapen för att återvinna sitt oberoende, så komma de icke att behandlas som krigefångar, om de falla i fiendens händer. Män, som omvexlande strida mot fienden och idka sin borgerliga bandtering, skola tillochmed vara hemfailna åt de fientliga krigsrätterna. Å andra sidan finnas i detta kapitel flera bestämmelser, hvilka gifva stor trygghet åt de öfvervunno. Så länge den occuperade landsicke afträdte genom ett fredsfördrag, — U kan befolkningen icke tviagas att deltaga i krigförandet mot den lagliga regeringen eller öfver hufvud till handlingar, som främja fiendens planer till skada för fosterlondet. En sådan öfverenskommelse måste uppenbarligen göra slut på den skamlösa oseden, att befolkningen i ett distrikt tvingas att deltaga i ekansarbeten och dylikt. Vidare föreslåe, att befolkningen i ett besatt land icke skall kunna tvingas att aflägga ed till eröfraren, att innevånarnes religiösa tro, ära, lif och egendom skola respekteras af den fientliga hären, och att trupperna endast i yttereta nödfall få tillintetgöra enskild egendom. Bestämmelserna i första afdelningens första kapitel som handlar om de krigförande makternas inbördes rättigheter, ha också väckt betänkligheter ;af ofvan anförda skäl; Så t. ex, heter det, att en ockupation upphäfver alla lagliga myndigheter och gifver den besättande staten den högsta myndigheten. Den inträngde fienden kan efter behag upprätt bålla, förändra eller upphäfva de bestående lagarne. Den sientlige generalen har rätt att —— —— ————