Göteborgsposten – 1 augusti 1874, sida 2

i Stöckbolm, omkom sistl. tisdag under badning vid Vårby i Huddinge socken. Från Utlandet. Våra läsaro ha måbärda förbigått ett kort telegram, som från Wien meddelade, att frih. Anselm v. Rotbschild aflidit derstädes vid 71 års ålder; och likväl är detta ett namn, som utöfvat ett ej ringa ivflytande i Europa och isynnerhet inom det kejsardöme, der grafven nu är tillsluten öfver den bortgångnes multnande kropp. Med denne man, som nu för alltid lemnat sina millioner, är förenadt ett godt stycke österrikisk fioanehistoria och med honom har ett helt system af falsk, förder g finanspolitik burits til grafven. Det var en sorglig tid för Österrike åren 1849 till 1860, hvarunder lardets hela fiaansväxen var på det närmaste förenadt med buset Rothachild. Absolutiasmens fullständiga otörmäge att bringa ordning i inkomster ocb utgifter och utveckla landets naturliga hjelpkällor törde riket för tredje gången under ett årbundrade till den fiaansiela afgrundens raad och tvang det att inom tolt år tolf gånger vädja till penningmarknaden. Under det Österrikes statskredit ännu i adertonde århundradet var bland de bästa hos de europeiska kulturfolken, måste det vid tiden för de största ekonomiska framstegen upptaga sina lån på de mest tryckande vilkor. Kejsardömet vidtog då nästan ingen större fidansoperation, i hvilken huset Rothschild i Wien icke var medelbarligen eller omedelbarligen inblandadt. Frib. von Rotbechild var regeringons bankir, och de kolossala finansoperationer, han bade ätt såsom sådan utföra, hade icke den minsta delen i den glans och det anseende, hans hus åtnjuter. Regeringens kultw fientliga: hållning, bristen på en i sörening med folkrepresentationen faststäld budget stängde den allmänna penningwarkyaden helt och hället för Österrike; och så blef det möjligt, att ett enda hus, som försogado öfver en betydande kapitalstyrka, likeom monopoliserade den österrikiska statsskulden. Det var i finansielt hänseende en mycket stormig tid, då det rotbschildska bankirhuset förde detta slags envälde. Det erinrar västan om det franska milliardlånet, då man tänker: tillbaka, att år 1854 mer än 800 millioner måsto ekrapas i hop för den österrikiska: staten, medan samtidigt stora försäljningar af jernvägar för statens räkving egde ruw. Allt detto, i förening med grundandet af den efter mönstret af Crödit Mobilier i Paris bvildade Kreditanstalten, hade gjort Wienbörsen till en af de första spekulationsmarknaderna, hvars framstående betydelse karakteriseras derigenom, att på dess terräng de ledande internationala effekter uppstått, hvilka blifvit den känsligaste barometer för alla Europas börser. Huset Rothschild har genom sina utgreningar till alla hufvudplatser bidragit icke så litet till att förskaffa Wienbörsen denna internationala rangplate. Såsom penninglänare åt staten, såsom hufvudentreprenör för väldiga jernvägar, såsom stor industriidkare, såsom stor spekulant, kortligen, i alla riktningar verkade det genom sina kapitaler, sina förbindelser, ein klientel och sin kredit. Med den absolutistiska srans fall och med införandet af den parlamentariska regimen ändrades äfven alldes buset Rothschilda ställniog till den österrikiska staten; Det halp visserligen denna då och då ur de genom de årliga statsdristerna uppväxande bryderierns, men de stora lånens tid var förbi och dermed äfven den roll, som friberre von Rotbachild epelat i finanspolitiskt hänseende: Österrikes kredit hade stigit, dess hjelpkällor utvidgades och dess vädjande till penningmarknaden blefvo allt sällsyntare. Sedan år 1867, då reduktionen i räntebördan företogs, bar Österrike blott en gång, och det i år, ingått ny skuld, men äfven sedan har frib. v. Rothschild intagit en framstående ställning. Genom sitt tongifvande inflytande på de största penninginstituten och transportanstalterna dominerade hans bus alltjämt på kapitalmarknaden och det nationalekonomiska området, fastän dess finanspolitiska makt nedgått. Sitt torna välde öfver penningmarknaderne, sin makt att liksom efter eget godtycke leda kapitalets fluktuationer, kunde buset Rotbschild likväl icke behålla. Vår tig tillstädjer icke den personliga förmögenheten ett så vidsträckt spelruw. Associationen är ett medel att skingra alla de skräckbilder, som aocialisterna uppställt angående kapitalets tendens att hopa sig på några tå händer. Hvad betyder väl ett hus rikedom, huru stor den än är, mot de milliarder besparingar, som kulturarbetet för bvarje år tillför produktionen på nytt? Liksom Eoglands kritklippor bildats af millioner smådjur, så uppstå värt sekels underbara byggnader och jätteföretag ur de minsta atomer, som den menskliga hushållningen öfverflyttar såsom sin vinst frän det ena äret till det följande. Bagehot anmärker också med rätta, att intet företag är nog storartadt för att, om man afser från pröfvandet af dess möjlighet, ons kunna framkalla spörsmålet, buruvyda det för detsamma nödiga kapitalet finnes till i verlden. Den moderna kreditorganisationen och sparkraften bar högligen minskat de stora förmögenheternas nationalekonomiska betydelse, och derför skall. Rotbschilds graf, på samma gång den ivnesluter minnet från en utlefvad floanspolitik, äfven innesluta representanten för en förgången kulturepok. Likasom icke lyxen, utan den stora förbrukningen närer industrien i våra dagar, så är icke de enskildas förmögenhet bestämmande för nationalförmögenheten, utan det allmänna välståndet. Kapitalet har demokratiserats, under det frib. von Rothschild ännu var representant för kapitalets aristokrati, hvilken senares makt i våra dagar brutits genom konkurrensen med TD—— OD QA-: —