Göteborgsposten – 31 juli 1874, sida 1

den gamla, gamla historien — hvilken är Å lätt att lära och eå svår att glömma. Senare på aftonen, då Florence, efter att hafva spelat Schuberts Farväl, satt vid pianot och samtalade med Herbert, som hade vändt bladen, medan hon spelade, lät hon sina fingrar löpa öfver klaviaturen och utan att sjelf veta af det genomgick hon en rad af dämpade ackorder i melodien till -Cushla machree. — Men är det svårt att få denna sång, mr Capel?: frågade hon. Jag finner den så vacker. — Jag är i besittning af några af Moores och Stevensons sånger, som hafva tilihört min onkel, svarade Herbert, och om ni verkligen föredrager dem framför Tennyson och Sullivan, skall det blifva mig ett nöje att medtaga dem hit. — O, tack, men det förorsakar er kanske för mycket besvär. — Att komma till Saalust igen, menar ni? frågade Herbert leende. Jag fruktar verkligen, att jag blir frestad att skaffa mig detta pesvär alltför ofta. — Ni är redan min mors gunstling, mr Capel; det skall alltid glädja henne att se er här. — Och ni sjelf — miss Atherton? — Hvad som behagar min mor kan icke misshaga mig. — Tack för detta svar miss Atherton, svarade Herbert, men ni torde kanske komma att ångra er vänlighet, ty det är mycket sannolikt, att jag hvarje dag kommer att besvära er med mina besök,