Göteborgsposten – 30 juli 1874, sida 2

Från Utlandet. De tyska statsmännen i våra dagar älska att spela stora spel, och verlden skall snart åse, huru Tyskland begagnar sig af den omständigheten, att carlisterna nodskjutit en tysk tidningskorrespondent, hvilken skulle bafva gjort sig saker till spioneri och vållat några framstående carlistchefers död, — till en intervention i Spanien, för hvars följder dock Tyskland må sjelf bära ansvaret. Köln. Zeit. innehåller en synbarligen inspirerad ledande artikel, hvilken lemnar åtskilliga vigtiga upplysningar, hvarför vi ur densamma meddela : Vi tyskar ha erhållit en blott alltför tydlig kunskap om carlistbandens rätta natur genom den lott som drabbat vår olycklige landsman Schmidt. Och den tyska regeringen tyckes icke vilja dröja med att förskaffa nationens upprörda känslor en upprättelse, så god hon kan utverka den. Öfver Pyrenåerna kunna vi icke sända några trupper, för att låta lönnmördarne känna vår straflande hand; men vi kunna åtminstone bidraga till att förstärka de otillräckliga medel, öfver hvilka Madridregeringen förfogar, till: afskärande af carlismens lifsädra. Huru delta skall ske, kunna vi finna af följande korta meddelande i Nordd. allg. Zeit.: Enligt hvad vi förnimma skall den tyska eskadern, som nu ligger stationerad vid ön Wight, erhålla den bestämmelsen att begifva sig till Spaniens nordkust och der kryssa under någon tid. Denna af amiral Henk kommenderade eskader består af pansarfartygen Kronprinz och Friedrich Carl, korvetten Ariadne samt skrufångaren Albatross. Hvad kapten Werner gjorde för ett år sedan på Spaniens ostkust, det skall nu äfven ske på nordkusten. Hade man icke hindrat Werner i hans goda afsigter, så skullo kanske nu icke nödvändigheten af en sådan demonstration som den antydda hafva uppstått. Partierna skulle förr dukat under för sitt öde och carlismen skulle icke i kantonalismens skydd uppnått sin närvarande utsträckning. ;AÄAnnu i går offentliggjorde vi ett bref från en tysk i Bilbao, hvilken deri gifver uttryck åt sin längtan att få se en svart-hvitröd vimpel svaja i Biscaiahafvet och på Ria de Bilbao. Denna önskan skall snart gå i fullbordan, och våra förskräckta landsmän i norra Spanien skola kunna andas lättare. Den tyska eskadern torde komma att hjelpa de spanska krigsfartygen att alskära carlisterna tillförseln sjöledes ifrån. Den nu så nära invecklade tyska riksregeringen skall väl vara af den åsigten, att folkrättens sväfvande föreskrifter äro tillräckligt elastiska för att tillåta henne borttaga såsom sjöröfvare och hostes humani generis sådana tartyg, som tillföra detta röfvareoch mördarepack vapen och ammunition för att fortsätta dess all folkrätt hänande brott. Det skall ännu för kort tid sedan hafva lyckats carlisterna att vid Bermes lossa en skeppslast kanoner. Att tillsluta dessa smähamnar på Biscaias och Guipuzcoas kuster, skulle icke vara någon alltför svår uppgift. Detta är ju tydligt nog. Köln. Zeit. tror emellertid, att Tyskland sörst bör erkänna den spanska regeringen och antyder, att ett dådant erkännande skall utan tvifvel snart följa. I Madrid har man nog kunskap om dessa Tysklands planer, hvilka äro till två tredjedelar riktade mot Frankrike, och bladet Imparciai angriper också öppet franska regeringen derför att hon gynnar carlisterna samt framhåller, att om Frankrike fortsätter mod sin hållning, skall Spanien skilja sina intressen och sympatier från Frankrike och uppsöka andra allianser, hvilka mera öfverensstämma med civilisationens fordringar och bättre främja Spaniens välgång. I Bismarcks hjerna och kretsar skall emellertid allting sammanfogas i den enda stora tanken, som för närvarande lifvar honom