Göteborgsposten – 29 juli 1874, sida 2

man den siste, hon önskade att så se denna eftermiddag, och hon kände sig starkt frestad att smyga sig in i huset, innan han kunde blifva henne varge, samt sedan skylla på hufvudvärk såsom orsak hvarför hon ej ville mottaga honom. Men plöteligt kom hon på andra tankar; hon stod upp och skyndade att möta honom, hvarvid har blet henne varse, steg af och var straxt vid hennes sida. — Min mor är icke hemma, Edgar, sade hon, sedan de första helsningarne blifvit vexlade; hvarföre du får vara nöjd med att underhålla dig med mig. — Åtnöjas med dig! Ja, det bör jag väl nog kunna vara tillfreds med. Puh, hvilken hetta! tillfogade han, under det han kastade sig ned i gräset vid hennes sida. Ab, du är sysselsatt med Tennyson! Låt mig icke störa dig; jag kan taga mig en liten lur. — Tiden förefaller dig i allmänhet mycket lång, när vi äro tillsammans, icke sannt? sade Florence. Men jag kan säga dig, att jag är glad öfver att se dig här i eftermiddag, Edgar, ty jag hade beredt mig på att få tillbringa tre långa, tråkiga timmar i ett sällskap ännu mindre underhållande än ditt — i mitt eget. Edgar såg på henne med en slö öfverraskning i blicken; det var något nytt för honom att blifva helsad med så många ord, och alldonstund han kände sig förpligtad till att återgälda denna hennes uppmärksamhet mot honom, begyute han att framstamma några sentimentala fraser, hvari hon emellertid Jeende afbröt honom. — Ab, jag gissar hvad du vill säga.