Göteborgsposten – 29 juli 1874, sida 2

när hon — men der är hon ju! och Florence eprang upp, då hon såg vagnen närma sig. Då hon och Edgar gingo öfver gärdsplanen, frågade hon hastigt: öv — Vet mr Capel, att jag — att du — att vi äro förlofvade? — Ja, det tror jag. — Jo, han vet det; det taiades derom i måndags. Hur så? Florence mumlade några obegripliga ord och påskyndade sin gång. : — Alltså är brefvet skrifvet straxt efter hang ankomst från Greenwich — och det var således till mig! Jag har aldrig känt något så underligt. Emellertid hade de upphunnit mrs Atherton, som hade stigit ur vagnen och stod väntande på dem. De följdes åt in. Efter ett ögonblicks flygtigt samtal påminde en blick från Florence Edgar om hans löfte. — Florence har i eftermiddag lexat upp mig, begynte han, för min egenkärlek att vilja bebålla alla mina vänner för mig sjelf, och jag har derföre föresatt mig att begagna mig af ditt löfte, att de skola vara välkomna på Sealust, Tante Atherton. — Bättre sent än aldrig; Edgar, svarade hon leende. Åmnar du taga allesammans bit? — Jag vill med din tillåtelse först presentera ett profnummer. — Hvad heter han? — Herbert Capel. : Mrs Atherton, som stod borta vid fönetrot i begrepp att aftaga sina bandskar, vände sig hastigt om. Hennes kinder bleknade och handskarne föllo på golfvet. Hon böjde sig