Göteborgsposten – 29 juli 1874, sida 2

milj, ser bra ut, är väl uppfostrad med mera sådant; han saknar blott en smula bildning. — Ab, han är således obildad? — Han är från landet — det är alltsammans. — Är du närmare bekant med honom? — Åh ja, det är jag väl, och du sjelf? — Jag? utbrast Florence något förlägen. Jag känner honom alls icke. Jag — jag har hört honom omtalas — väl omtalas — och jag var nyfiken att få veta, hurudan han var — det är alltihop. — Nå, ja, om du önskar det, kan du ju sjelf fälla utslaget, sade Edgar. — Är det din mening att vilja införa honom här? — Ja, om du önskar det. Jag tror nog han är at det slags folk, tante Atherton tycker om — svärmisk, rättfram och obesmittad af lifvets dårskaper. Florence visste icke riktigt hvad hon skulle svara. Rodnaden kom och försvann på hennes kinder. — Ja, sade hon slutligen, min mor har ju ofta sagt, att det skulle glädja henne att se dina vänner, Edgar, och gifvit dig full frihet att införa hvilka du behagar här, men icke destomindre har du sällan begagnat dig af denna tillåtelse. Edgar såg leende på sin vackra kusin. — Jag har icke det ringaste emot att föra Capel hit, men jag vill på intet vilkor vara ansvarig för honom; skulle han svika förväntningarne, blir det icke min sak. — Ja, det kan du ja säga till min mor;