varande å en skolhusbyggnad å Ilisingev. Bergslagsbanans arbetare lära i motsats härtill uppföra sig särdeles väl och äro dessutom stälda under sträng uppsigt, hvarföre dylika våldsgerningar från deras sida för närvarande lyckligtvis äro ganska sällBynta. Från Stockholm. Industri i barn. Ilördags forttattes, säger Dag. Nyh. för i går, inför poliskammaren förhöret med häktade hustru Margareta Christina Andersson, anklagad för att på härvarande barnhus ha uttagit betalning för ett redan aflidet barnhusbarn, dervid m dhafvande ett lånadt bara, som hon uppvisat. Barnbusbarnet hade, som vi förut omnämt, blifvit begrafvet i ett hustru Andersson eget barns pamn, hvilket senare barn ej heller var att finna. Hvar detta hennes egna barn är, har hustru Andersson till i lördags vägrat att göra reda för. Förfalskningen är invecklad nog. Hustru Andersson hade haft tvenne flickcbarn, kvilka voro tvillingar. De dogo båda, sist det hvarom här är fråga. Sedan den senare flickan, hvars namn var Georgina, aflidit, begaf sig hustru Andersson till pastorsexpeditionen i Klara och sade, att hon förlorat prestbetyget, uppgaf namnet på flickan och sade att hon ännu lefde. Man hade på pastorsexpeditionen ej den ringaste misstanke om att modern uppgaf ett sitt döda barn för lefvande, hvarför man ej såg efter i Ådodhoken-, der det stod som aflidet, och hustru Andersson fick sålunda svart på hvitt på att det döda barnet letde. Någon tid derefter dog barnhusbarnet och nu var det hustru Andersson, som återigen begat sig till vederbörligt ställe och omtalade att hennes Georgina var död. Det blef nu begrafning; men vederbörande borde nog vid närmare efterseende ha kunnat bli bra förvånande, om de upptäckt att en menniska blifvit begrafven två gånger, då i vanliga fall en gång är nog. Hustru Andersson resenterade sedermera å barnhuset, dels ett bref rån barnhusbarnets moder till henne, deri modern underrättar hustru Andersson om att hon skall afresa till Göteborg och ber hustru Andersson behålla hennes barn, dels presenterade hustru Andersson en fullmakt från nämda moder att å barnhuset uppbära betalning. Såväl brefvet som fullmakten voro naturlgtvis falska; det fick man, olyckligt för hustru Andersson, kort derefter veta af modern, hvilken förhördes med anledning af det besök, som blifvit gjordt hos hustru Andersson för att efterse ett barn, hvilket sedan något öfver nio månader ej mera fanns till. En så utstuderad bedragerska som hustru Andersson torde man få söka efter. Hvilken det eller de lånade barn äro, som hon haft med sig på barnhuset, vet man ej ännu.