mig beträffar, så tror jag icke på denna förbindelse för än jag läser om den i Morning Post. — Bröllopet kommer sannolikt att hållas till hösten. — Du är en lycklig gosse, Lorrimer, inföll en annan. Det finnes icke en sötare flicka i hela London än miss Florence Ahtherton. Då Herbert hörde detta namn kunde han ej tillbakahålla ett litet utbrott af öfverraskning, hvilket emellertid blef obemärkt. Kunde kanske hans onkels bref vara till Lorrimers fästmö? Under loppet af aftonen fann han tillsälle att inhewta några upplysningar angående den unga damen och bland annat erfor han, att hon bodde i Richmond hos sin mor, som var enka. . Nästa dags morgon beslöt han att aflemna brefvet; han tog det ur konvolutet och utan att uppveckla papperet eller ens kasta en blick på det, lade han det i ett annat konvolut och adresserade det till ÅMiss Florence Atherton, Sealost, Richmond. Han stoppade det i fickan, gick ut och lät köra sig af den första droska han mötte till Richmond: Soalust vår en vacker villa, som låg ett stycke från vägen, omgifven af en täck trädgård. Ea gammaldags veranda, hvars tak bildade en balkon framför första våningens fönstor, upptog byggnadens framsida. Mjuka gräsmattor med präktiga blomsterpartier ut bredde eig på den ena sidan ända ned till floden, hvarest en grupp af almträd kastade sina skuggor öfver den lugna strömmen. En nätt tjenstflicka öppnade för Herbert.