Göteborgsposten – 28 juli 1874, sida 2

förhoppningefulle sons lefnadssätt. Resultatet af fadrens undersökningar var allt annat än tillfredsställande och den gamle bankiren gaf sin son ed allvarsam lexa, som slutade med en enträgen uppmaning att använda det verksamma medlet mot ungdomens dårskaper: att elå sig till ro i äktenskapets hamn och oförtöfvadt göra de nödiga förberedelserna dertill genom att eklatera den förlofning, som i följd af ömsesidig öfverenskommelse srån barndomen hade egt rum mellan honom och hans kusin. — Ifall hon vill ba mig, har jag ingenting deremot, sade Edgar med karakteristisk likgiltighet. Jag kan just ej säga att jag så särdeles estersträfvar att bli gift; men efter det är din önskan, ekall jag gerna göra dig till viljes. Hon är en liten söt flicka och oaktadt ingendera af oss är utrustad med synnerligen varma känslor, lär det väl ändå kunna bli ett drägligt par af oss. IIärmed var samtalet slut mellan far och son och redan samma dag atgjordes saken. Vid en middag i Greenwich hos en af vännerna, vid hvilken Herbert och Edgar voro tillstädes, blef den sistnämndes förestående äktenskap bragt på tal. — Åter en man ötver bord! utbröt en af de närvarande — det är den tredje under denna säsong — först Elwall, sedan Masters och nu Lorrimer. Apropos — när kunna vi få kondo ... gratulera dig, menar jag? frågade han under det han vände sig till Edgar. År dagen bestämd? — Annu icke. — Äh, då finnes ju hopp ännu; hvad