Göteborgsposten – 25 juli 1874, sida 1

atads-förvista tyckas emellertid ha stora sympatier inom staden, att döma af det stora antal klagande — omkring 60, deribland flera fruntimmer — som infunnit eig. Stadens tidning gör också don spetsiga anmärkningen, att man vid handläggningar af andra offentliga angelägenheter t. ex. vid kyrkostämmor, kommunala val o. dyl sällan får se så många som 60 personer samlade. Till Eogeltolm råda vi hvarje vän af den dramatieka konsten att skyndsemligen begifva sig. Der uppträder nemligen skådespelaren herr Carl Tillqvist. Carl Tillqvist? Ja, just Carl Tillqvist. Se här hvad vår oesterhärmligo kollega ÅEngolholms Tidning yttrar om sagde bjesse inom konstnärsverlden: Skådespelaren hr Carl Tillavist gaf i går härstädes å hr Jensens salong .en daramatsk Soire Comiquck, som var särdeles lyckad och tillvann sig de tillstädesvarandes lifligaste bitall. Att publiken vid tillfället icke var synnerligen talrik, kom sig deraf att soirån icke varit i denna ) tidning avnonserad. På flere; uppmaning ämnar Herr Tillavist att å ofvannämnde salong spela ånyo nästa Söndag, då antagligen en mängd både stadsoch landtboar komma att insinna sig vid teatern, som verkligen är förtjent af att besökas; ty Herr Tillqvist utför sina roler alldeles förträffligt — man kunde) nästan säga mästerligt. Häraf framgår pro primo att hvar och en som annonserar i Engelholms Tidning kan vara säker om ena talrik publik och secundo att vår vän icke) hyllar den gamla satsen: Man kan, hvad man vill. Är hr Tillqvist mästerlig i Engelholm så grasserar deremot i Helsiogborg en annan konstoär som en verklig mästerman. Erinrar ni er måhända från f. d. Gautierska djurpaviljongen å Hasselbladska ängen en viss sabelslukare vid namn Neesley (eljest rätt och slätt en dansk vid namn Nielsen)? Mannen råkade redan här i klammeri med rättviBan som ej tyckte om hans sätt att affischera, hvilket gick så till att han beklädde sjelfva golfvet å den provisionella träbron vid f. d. Slussen med sina atfischer. Sabelslukaren blef vred, lade eig i sörsät och rappade på rättvisans handhasvare, blef pliktföld, sväljdelden lilla sörtreten med vida större besvär än den stö sta sabej, skuddade stoftet af sina konstnärssandaler ooh gaf sig åter ut på bygden för att sluka sablar. Kom så på sin konstnärsresa till Helsingborg. Blet en vacker dag mätt på att sluka eablar och — hungrig efter annan föda. Gick in till hr Hansen å hotel Öresund begärde mat för sig och sitt sällskap, slök den och ville gå. Hansen begärde betalning. Slukaren vägrade. Hansen högg honom i kragen. lukaren drog sin sabel, denna gång förmodligen dcks ur halsen och började betala med stål i stället för silfver. Tag denna sabel, tag sabel etc. Hansen, som ej rät kunde förlika sig med denna originella myntevalvering ropade på Politiet, som infann sig och satte den rasande konstnären mellan fyra väggar. i Men vi lemna alla dessa pseudokonstnärer hvar i sin stad för att tala något om de verkliga! Gustaf Fredrikson har rent af förtrollat Kristiania-boarne. Å sin förut i denna tidning omnämda recett fick han utom de hyllningar, som ligga i handklappningar och framropningar, mottaga, efter hvad det påstås, ej miadre än omkring 150 blomsterbuketter. Den utan och innan skäligen anspråkslösa Klingenbergs teater, under sommaren het och varm ända till qväfning, är, detta oaktadt, hvarje alton fyld med Kristianias finaste publik, och fastän br Fredriksons gästapel från börjen endast var beräkradt att räcka till d. 23 d:s har tiden för detsamma blifvit utsträckt till d. 29 d:s. Nästa måndags afton ämnar, efter hvad vi sörnummit, Åhmanska sällskapets medlemmar, som efter hr F:s recett af honom voro inbjudna till en festlig tillställning på Klisgenberg, för den firade gästen, den vänlige och omtyckte kamraten, anordna en enkel tacksamhetsfost. Efter slutad sejour i Kristiania gör hr F. en tur till Thelomarken och återvänder sedan till fosterlandet öfver Strömstad, Lysekil, Marstrand och Göteborg. Ähmanska sällskapet, som i augusti griper till den stora repertoiren: En fattig ung, mans älventyr, Ladyn af Worsley Hall m. fl. samt sångpjeserna: Den pratsjuke, Frihetabrödorna?, Målaren och Modellerna, -Ba soire i Kåkbrinken m. fl., afreser från Kristiania vid middagstiden tisdagen d. 1 sept. och anländer hit onsdagen d. 2 tidigt på morgonen. Början här torde komma att göras med Louis Leroys förträffliga komedi Ombyten (Les Relais), som, med hr Fredrikson i hufvudrollen, Lamberts, f. u. gifves i Kristiania under den något långdragna titeln: Man maa sadlo om itide. : ÄÅumanska sällskapets skicklige och om dess musikaliska sramgångar högt förtjente musikdirektör och sånginstruktör, br Emil Becker, bar. erhållit ett fördelaktigt engagement vid Elfforsska sällskapet, hvarest hans fru samtidigt erhållit anställning som garderobiöre. Den väl bekanta s. k. Luttemanska qvartotton har under någon tid med glänsande framgång gitvit konserter i Norge. Från Laurvig har qvartetten nu styrt kosan till de bekanta norska badorterna Modum och Sandefjord, hvarifrån kursen sedermera tages till våra svenska helsobad, med början i Strömstad. En, rik men dum och obildad landtpatron, den der, som ej sällan händer, gerna rörde sig med glosor från främmande språk, tillfrågades en dag af en nyligen till orten inflyttad magnat, om han egde några barn? — Ja, vasserra tricken, blef svaret, vet herr grefven jag har en liten riktigt präktig qvadrat duktiga pojkar ! ) Kursiveringen af Krönikeskrifvaren.