Göteborgsposten – 25 juli 1874, sida 1

—— — förbi, och, med all aktning för det Elfforska sällskapets bemödanden, kan det icke ens ett ögonblick komma oss att glömma, utan att 86 langre tillbaka i tiden, saknaden af det Zetterbolmska sällskapet, dess framstående förmågor, jemnhet och goda samspel. Oiyckligtvis bar E:ska sällskapet fullständigt misstagit tig om sin bestämmelse, då det lagt an på givande af operetter, utan att först göra rig reda för act sång är en konst, för hvars utöfe vande ovilkorligen fordras hvad man i dagligt tal kallar röst, för att nu icke tala om skola Rättvieligen måste erkännas att skådespelaren Holmqvist förstår att ingjuta något mera lif i det hela; men en fluga gör ju ingen gemmar, joke ens på en sommarteater, Humiegårdeteatern synes, dess bättre, i sommar komma att förblitva stängd, och äfven Albambrateatera har hittils varit förskonad från besök af mer och mindro underhaltiga, dramatiska band. Der har tills dato endast uppträdt en liten trollkarl, som gifvit sig ett stort namn och tre kyerldsberomdahundar, som enligt kritiken äro i besittning af åtskilliga sällskapstalanger. Den lilla trollkarlen med det stora namnet tyckte ej om det fyrbenta eällekapet utan slog upp sitt magieka tempel på Mindre teatern, der för öfrigt under sommaren endast de s. k. etudentaktörerna med tvifvelaktig framgång uppträdt. Men i nästa månad ämnar direktör Tivander med sina efter ferierna uthvilade sujetter på denna scen öppna sin höstcampagne, förmodligen med något i Offenbachs genre. Vi hafva slutligen ett nöje, som i sitt slag åtminstone uppfyller de besökandes ans nemligen Schweizer-cirous i manågen K. Djurgården. Stockholmarnes svaghet för konstridning, att icke säga konstberidning, är känd af gammalt. Hr Äntonye sällskap är godt, ehuru ej framstående hvad det eqvestriska angår; hrr akrobater kunna deremot berömma sig af, att ätven icke nervsvaga personer på ett högst obehagligt sätt irriteras af deras halsbrytande non plus ulnras-. Syvnerlig sensation bar den djerfve flygande monnon väckt, men flertalet torde anse det för honom blott vara en tidsfråga när han skall göra sitt sista saltomortale. Om så till allt det ofvan anförda lägges de mångtaldiga ordens och andra härvarande sällskapers sedvanliga lustresor, torde vi något så vär nu hafva gitvit pudliken i landsorten begrepp om Stockholma sSommearnöjen för ögonblicket.