Göteborgsposten – 24 juli 1874, sida 1

reflex af uttrycket i fadrons drag, ehuru det måhända tycktes ännu mera obehagligt och olycksbådande. — Ja, och om han nu ej med godo vill göra dig till nådig fru, så kan jag när jag behagar ohjelpligt störta honom. — Ah? svarade Julia och drog en djup suck, vår stora plan är då fullbordad .... Ingentiog kan ju nu göra den om intet? — Nej, ingenting .... Det enda jag behöfver tillse är, att ett sammanträffande emellan honom och Alldån förebygges, och detta är ej svårt, då Alldön sällan lemnar sitt landtgods .... Ah! Jag tycker hvad Allden, som aldrig skrifvit sitt namn under en borgensförbindelse, och som ej skulle göra det ens för kungen, — jag tycker hvad ban skulle bli ursinnig, om han visste, att detta namn nustår på en sådan! ; Binggren skrattade så, att han höll på att mista andan. — Ja, yttrade Julia, och Lagerkrona skulle bli lika ursinnig han, ifall han kände förhållandet . . : . Vet pappa, tillade hon eftertänksamt, om han finge vets, hvilken del jag har i denna affär, tror jag, att han heldre skulle låta störta sig, än taga mig till hustru. en det skall han naturligtvis aldrig få veta om: jag tår, ifall vi behöfva gå till ytterligheter, hela skulden på mig, och du... du blir i alla händelser hennes nåd.... Ah! så har jag dock ändtligen nått mitt mål! tilllade Kan nästan med entusiasm och med en slags känsla, som skulle varit värdig en bättre sak.