temligen stark anstrykning af den lättsinniga verld, i hvilken han lefvat, och för åtskilliga om ej lysande dock framstående egenskaper vunnit : anseende, så var han dock ingalunda till själea förderfvad, lika litet som han midt under många nöjen försummat att tillegna sig en viss embetemannaskicklighet. Han må derföre ej af våra läsare anses som en mauvais sujet, med hvilken en ordentlig man tvekar att gå i sällskap; och skulle någon fager dam hedra oss med att kasta en blick ur sina klara ögon på dessa blad, bedja vi henne ej frukta för vår hjelte, ty han är alltför belefvad att vilja framkalla den ringaste min af missnöje på hennes vackra läppar. i i i ÅI. Lagerkrona hade varit några dagar i staden, då han gjorde ett besök hos borgmästaron. Denne var en liten och mager, men myoket rak man, som utom känslan af sin borgmästerliga värdighet äfven hade detta höga begrepp om sin egen vigt, hvilket är eget för de fleste småväxte. 4 — Välkommen, herr kammarjunkare, sade borgmästaren högtidligt och tog sig en pris snus ur en ofantlig shusdosa, som, fem gånger större, en dag skalle kunnat tjonat herr borgmästaren sjelf till likkista. Jag hoppas, tillade han; att ni skall trifvas väl här i vår lilla framåtskridande stad. Man bör komma ibåg, att alla småstäder äro framåtskridande i sina borgmästares ögon — detta hedrar eå mycket de högste styresmännens organisationsförmåga.