härmed taga oss friheten presentera för läsaren såsom hjelten i denna berättelse, just var en sådan person, som ej utan knot satte sin fot inom staden X:köping, i hvars närhet han lyckats få arrendera en domsaga. Trakten led stor brist på ståndspersoner, så att kan lef tvungen att slå sig ned i staden, ty ute på landet skulle han fått det ännu tråkigare. — Fördömda otur att ej vara född millionär! mumlade hav, då han en stund efter sin ankomst gick ut att taga staden i betraktande. Om jag blott hade den ringaste utsigt att på hederligt sätt försörja mig i Stockholm, skulle jag heldre der lefva på sill och potatis än i denna bedröfliga håla, äfven om jag här kunde föra ett lif, i kräslighet lika myckot liknande kung Salomos, som mina domar säkert komma att likna hans i vishet. Man beböfver efter detta hans yttrande ej fråga, hvad som tvingat honöm att lemna Stockholm: hans affärer hade ej varit de bästa, och utom det att han insåg omöjligheten af att i längden hålla ut med den själsmördande och allt godt lynne förstörande vigilansen, var han äfven nog bederlig att egna en tanke åt sina fordringsegare, hvilket ej med alla är sallet. Han hade derföre ansett det som en lycka, då ban fick det ganska fördelaktiga arrendet, och med ett mod, som ömsom begabbades, ömsom beundrades af hans fasbionabla vänner, hade han, i trots af alla dystra utsigter till ett odrägligt lif i den lilla emåstaden, blott vändt sina. blickar till sakens fördelaktiga sida, d. v. s. den. ekonomiska. Vi vilja dessutom tillägga, att om ock häradshöfding Victor Lagerkrona hade fått en