stånd böra upphöja hela byalaget, ty hvar och en af mina kamrater stod färdig att med lika gladt hjerta och villig håg åtaga sig det ärende, som jag nu fullgjort, men i händelsa eders möjestät genom någon nådebevieving ville betrygga byalagets välstånd och lycka, eå emottaga vi en sådan med tacksamt bjerta. Konungen lät derpå uppsätta ett dokument, hvaruti byalagets ädla nit för sin konungs väl, och den unge bondens lyckligt utförda beskickning först omtalas, derpå frikalles byalaget från alla slags utskylder för evärdliga tider, och dokumentet elutar med ungefär följande ord: Och förutsätte Vi, att hvarje Regent, under hvars spira Vårt kära Pommern kan komma att lyda, respekterat detta Vårt Konungsliga bud, så framt han eger den ringaste heder. Till yttermera visso hafva Vi detta med Vår egenhändiga underskrift och Vårt Konungsliga Sigill bekräfta velat. Med detta dokument på fickan och beledsagad af några bland konungens veteraner, återvände vår äfventyrare till sin by i Pommern. Konungen följde snart efter. Dokumentet nedlades eåsom en helgedom inom glas och ram uti byns kyrka, och der skall det finnas ännu i denna stund väl bevaradt. Följden har varit den, att byng samtliga innevånare under alla regementsförändringar varit befriade från