Göteborgsposten – 18 juli 1874, sida 2

en ständig truktan lor, att hans 10rslag icke skulle bli antagna af konungen. I töljd bäraf uppstodo snart svårigheter omkring mig. Tro mig, jag lät mig icke däras af feetligheterna under min resa i Norra Spanien. Jag såg, att norden var missnöjät — den gången var Frankrike icke utan skuld häri. Jag erkänner med tacksamhet, att hertigen al Broglie gjort slut på det franska spelet med carlisterna; men det kom för sent för att kunna gagna mig. Jag sokte af all makt bindra oarlisterna från att uppträda med på stridsplatsen; men partichefernas tygellöshet bragte saken så långt, att jag skulle sjelf, om jag varit i carlisternas ställe. uppgifvit den lagliga kampen för att i stället strida i skogarne. Detta skedde, men det ingaf mig ej någon fruktan. Hvad som förskräckte mig, var den brottsliga tvisten mellan Spaniens namnkunniga regeringsmän, generalernas hotelsesystem, i det att de vid hvarie dekret, hvarje diskussion inkommo med sina fordringar, åtföljda af hotelsen om att annars skola anordna ett pronunciamento (uppror). Jag gjorde hvad jag kunde; jag afskedade vederborande, ombildade cortes och ministeren samt atsatte generaler. Endast på en sak inlät jag mig icke: att bryta den af mig besvurna författuingen. Men det var mig omöjligt att sitta qvar. En af mina vänner i Piemont skickade mig en gång en tidning från Milano — jag tror den hette I0SSservatore —, i hvilken man i en väl skrifven, men allt annat än välvillig artikel, förutspådde mig kejsar Maximilians i Mexico slut, hvarefter det tillades: Ea vacker dag skall en förskjuten son klappa på den italienska konungaborgen för att der söka tillflykt, och det är Amadeo. Icke för att gifva Milanotidningen rätt, utan endast på grund af partitvisterna beslöt jag att lemna Spanien. Jag tyckte mycket om landet — det säger jag uppriktigt — jag tyckte om det, derför att det bebos af ett folk, som en gång var stort och återigen kan blifva det; men jag måste vika för ödet och reste. Hur skall det nu gå med landet? Serrano är icke i ständ att leda hvarken bären eller regeringen; Sagosta är omöjlig; Zorilla skulle, om han återkom, möta ett dödligt hat; Espartero har blifvit en mumie; Pavia eger isga traditioner; Concba är död, och Moriones, Campos, Blancos och Lama äro unga oerfarna krabater. För Spanien har nu en mörk tid inbrutit. Jag tror visserligen icke, att carlisterna skola utan vidare segra; men de äro bättre organiserade och ledas bättre än den regelbundna hären. Det är min personliga öfvertygelse, alt Spanien skall inom två är vara carlistiskt eller åtminstone i carlisternas våld — om icke en eller annan främmande makt skulle blanda sig i kampen. Mera kan jag ej sägs; ni skall inse, att det förflutna bjuder mig att intaga en försigtig hållning. Från Spanien ingångna underrättelser förmåla i öfrigt, att carlisterna uu samla sig kring Bilbao, så att regeringstrupperna måste uppgifva tanken på Estolla. Moriones drager sig ock med sia afdelning tillbaka till Ebrofloden, under föregifvande at inträdd sjuklighet bland hans soldater. Carlisteroa hota nu starkt segelfarten på Nervionfloden, som för till Bilbao. Carliatgeveralen Dorregaray låter bland regeringstrupperna sprida tryckta cirkulär, i hvilka han uppmanar manskapet att desertera och lofvar att, till tack härför, rikligt belöna det. Carlistgeneralen Saballs har förenat sig med de trupper, som belägra Puycerda. Åfven Santander hotas nu äter starkt af carlistgeneralen marquis de Valdespina, som har åtta bataljoner under sitt befäl. Han har bemäktigat sig en stor boskapsbjord, som var på väg till Bilbao. Till Times ingången underrättelse säger, att fuilständig anarki råder bland handel och näringar i Spanien, så att önskan efter ett snart slot på det borgerliga kriget mer och mer utbreder sig. Nu föreligger ett officielt uttalande från engelska regeringen i frågan om Brysselkongressen, neml. en depesch från lord Derby af d. 4 d:s till engelska sändebudet i Petersburg. Den ädle lorden säger deri, att han i fullaste mått uppskattar de ekäl, som förmått kejsaren at Ryssland att inkalla kongressen. Men England är ej öfvertygadt om nödvändigheten af det framlagda programmet, hvars diskuterande i närvarande stund skulle kunna framkalla klagomål, meningsskilnader och motbeskyllningar trån de olika ombuden. England förbiser icke hela förslagots omfattning, det bar visat sina bemödanden om att förbindra onyttiga krigslidanden, och skulle ej ha någonting emot att öfverlägga om enskilta militära detaljirågor: men det är fast beslutet att hålla eig undan från diskussion om folkrättsbestämmelser, hvilka noggrant begrärsa de krigförandes förbållanden. Det kan ej åtaga sig några nya förpligtelser i afseende på folkrättens allmänna principiela grundsatser, emadan åtminstone en regering har för afeigt att skicka marinombud till kongressen och utsträcka konferensens befogenhet äfven till frågor rörande sjökrigsrätten, hvilket skulle kunna blifva af stor skada. Lord Derby säger till sist, att engelska regeringen tror sig vara fullt ense med ryske kejsarens egna åsigter, då hon på förhand protesterar emot ett sådant tillvägagående. : Tysklands regering har till sitt ombud på Brysselkongressen utsett generalmajor von Voigts-Rheetz. Kejsarne af Tyskland och Österrike hafva haft en hjertlig sammankomst i Jaschl, hvarvid allt bar åtminstone den yttre prägeln af det bästa förstånd emellan de bådå potentaterna. Biskopen at Paderborn, som nyligen protesterade mot att de hopom ädömda böterna erlagts af eu af hans vänner, bar nu dömts till nya böter, neml. af 200 thlr, derför att han olsgligt utnämnt en prest, och till 8,000 tblr denör att han vägrat utnämna 6 lagliga prester. I brist på böter får prelaten plikta med fängelse. Vid et fylinadeval till Frankrikes nationalförsamliog, som egt rum i Verviers efter den liberale dep. David, valdes den klerikale kandidaten Simonis med 1, 464. röster. Den liberale kandidaten Demonty fick 1,371 röster. : I Paris är ou Hederslegionens nya palats till det yttre alldeles färdigt veh erbjuder en bögst imponerande anblick. På den koastnärliga orneringon i det inre arbetas ifrigt. Bygnaden uppbrändes som bekant nnder kommunen och uppföres åter på ordensmedlemmarnes egen bekostnad. Jemväl oå ö ö