en gång öppnat sina portar för en sådan sammankomst, tänker, om han än icke öppet uttalar det — aldrig mer. Men så tänkte icke egaren af Enskede, hushållningssällskapets ordförande, ledamoten af riksdagens Första kammare hr Axel Odelberg. För tjugofem år sedan hölls husbållningssällskapets sommarsammarkomst på Enskede. Redan då hade hr Odelberg eftor 23 års ihärdigt arbete uppbringat denna egendom i sådant skick, att den an-zågs vara den bäst skötta inom hela länet, och redan då var man benägen antaga, stt nu beböfde den evergiske egaren endast hålla den vid makt-för att utan vidare ansträngning draga frukterna af det alltjemt på rationella grunder uttörda arbetet. Nu mottogs sällskapet och de talrika besökande — väl ett tusen personer — Återigen af samma ogare som för 25 år tillbaka: han bade visserligen blifvit lika många år äldre, men har hvarkon till lynnet eller lefnadskraften åldrats, — men egendomen? Vieserligen bade äfven den sedan 1849 blifvit ett tjerdedels sekel äldre, men den presenterade sig nu ändå mera lifskraftig än för 25 år sedan, allt var än mera utveckladt och falländadt: 1849 befunnos — tyckte. man — alla Åbyggnaderna i bästa skiok och så belägna som en god ekonomi fordrade; men nu befanns mycket sedan dess dels omekapadt, dels nyskspadt: en ny byggnad för sädens aftröskning hade blifvit uppförd och så att balmen, utan menniskokraft tortekaffas från tröskverket till öfre botten på en stor af gråsten nybygd ladugård för 110 stora nötkreatur: på gasveln af samma byggnad finves bostäder för den personal som sköter ladugården. Måhända armärker ni: bo då dessa personer i gråstenshus? Nej, den delen är byggd af tegel och rummen äro så sunda och trefliga, att i dessa skulle äfven bättre folk finna sig väl logerado. All sädeströskning verkställes med ångkrast och dertill användes den ängmaskin, som drifver det stora bränneriet, med hvilken äfven en mindre såg för gårdens behof drifves. Det behöfver icke sägas, att all den under kultur varande jorden, cirka 400 tld, är sullkomligt grunddikad, planerad och i så hög växtkraft, att hela grödan nu, trots den stränga torkan under innevarande år, var af så utmärkt beskaffenhet, att der flok man ingen föreställning om att missväxt förestår. Denna töreteelse gaf ock prof. Arrhenius anledning att vid det egentliga diskussionsmötet frambålla, huru landtmannen, längt mera att genom en stark gödniog, grunddikning och tidig sådd i väl ekött jord sörvärtva sig en god gröda äfven under regnfattiga somrar. Då egendomens naturliga läge — i en temligen kuperad trakt — är sådant, alt der finnes god tillgång på källor, så har egaren tillgodogjort sig dem genom talrika rörledningar för epringvatten i trädgården och parken, för bränneriets behof, för ladugården och till sist för ängsvattning. Så väl de stora fruktträdgårdarne, som den stora parken äro i det förträffiigaste skick, den gåstsria familjens egen bostad, naturligtvis äfven. All den redskap, som vid egendomen begagnas, är af bästa slag, kreaturen af goda racer och i ett ypperligt bull. Med få ord sagdt, man får det intryck, äfven om man ingår i den noggrannaste detoljgranskning, att denna betydliga possession med sitt intensiva landtbruk nu kommit till den ståndpunkt då ioga förbättringar der vidare kunna göras; — en åsigt, som jag likviest icke tror delas af den intelligente och ännu lika energiske egaren. Måhända skall någon fråga: men lemnar denna i alla afseenden så väl skötta egendom, på hvilken otvifvelaktigt ett ofantligt kapital blifvit nedlagdt, en sådan askastning att den gifver god ränta på kapitalet? Derpå svarar jag, att hr Odelberg äfven deri är ett föredöme för våra landtmän, att ban för ett ytterst noggrant landtbruks-bokhälleri, att alla hans åtgärder vid egendomen äro noga begrundade innan de företagas och att allt hvad der göres utföres väl och med den omtanka, som af en praktisk man fordras, samt att ingen betviflar det hr Odelberg har en betydligt hög reveny af sin egendom. Redan för flsre år sedan hörde jag med bestämdhet påstås, att en lika stor summa hvartill egendomen var faxerad då den af hr Odelberg sjelf tillträddes (1826), lemnade den i afkastning vid den tid, då husbållningasällskapets sommarsammankomst hölls der 1849. Det är egarens intelligens och energi, som åstadkommit en sådan omgestaltning af värdeförhållandena: visserligen ha de gynnsamma kovjunkturerna äfven gjort sitt till, men de ha ju kommit äfven alla andra landtmän till godo, ehuru ingen af dem på långt når kan iramvisa ett sådaut resultat af sitt arbete, som hr Odelberg, och under de 48 år hr Odelberg egnat sig åt akötseln af Enskede, ha konjunkturerna icke ständigt varit gynnsamma. Då Enskede 1826 tillträddes af hr Odelberg hade egendomen i nära 40 år, med blott ett kort afbrott, varit skött af mer eller mindre dåliga fogdar eller rättare, under förmyndaros öfverinseende. Åbyggnaderna voro till etörsta delen i dåligt skick och ändamålslöst uppförda. Produktionen utgjorde i vanliga år 2 å 300 t:r säd och lika många lass hö; potatie odlades der endast som trädgårdsväxt, de underhållna kreaturens antal utgjorde då vid pass 30 kor, 4 å 5 par oxar och 4 å 5 som det innevarande — skördades endast 129 t:r säd och 120 lass hö; men 1848 — året före den första sammankomsten — hade skördats 1,500 t:r säd och 3,500 t:r potatis. För jordbrukets behof erfordrades då (till en del äfven för brännerirörelsen) 4 par bästar och I par till gödaelhämtning från Stockholm, samt 14 par oxar: kostammen utgjorde vid pass 60 mjölkkor, samt tjurar och ungboskap. De flesta stall fodrades redan då året om. Åfven i det afeeendet står br Odelberg än i allmärhet ännu erkänves, sger i sin mekt bästar. Året 1826 — ett lika rognsattigt år oe an co Mn RA MM en Så MM OM frn OR