Göteborgsposten – 17 juli 1874, sida 2

delso den religiösa kampen skall komma att fortsättas med ännu större lidelse än hittills. Förbundskansleren är för öfrigt icke alldeles oerfaren i afseende på mordförsök. D. 8 maj 1866 — få månader före Preussens krigsförklaring mot Tyska Förbundet och sterrike — aflossads en ung man vid namn Blind (en adopterad son till den i England boende republikanen Karl Blind) fem skott ur en revolver på nära håll mot dåvarande ministerpresidenten, som promenerade Åvunter den Linden i Berlin. Blott ett af dessa skott rispade Bismarcks bröst, så att han kunde sjelf gripa förbrytaren, som straxt derester dödade sig i fängelset. Eftersom det gränsade till det underbara, att Biemarck undgick denna fars, spred sig bland folket en sägen om, att grefven alltid gick med en ogenomtränglig pansarskjorta af det finaste etål. ÄÅsven i Varzins landtliga ensamhet skola upprepade gånger personer häktats såsom misstänkta för att bysa planer mot Bismarcks lif. Den tid, då Thiers skref sina berömda artiklar i tidn. Constitutionnel, tillhör den store publicistens glansperiod. Den, som i dessa dagar läser hans blad ÅBien Pablig7, skall finna ett likväl matt återsken deraf. Afven de bästa saker äro ingenting värda, om de bli obrukbara, säger Taiers i detta blad, och hur är det väl då med de dåliga! Belägringetillatåndet är i fredstid alltid en dålig sak, men den blir ännu sämre, om den, såsom sallet varit sedan den 24 maj, begagnas till regeringsmedel och reaktionära syften mot de republikanska tidningarne. Nu senast har belägringstillståndet måst tjena ett högre mål, neml. att rädda portföljen. Nationalförsamlingens sammanträde d. 11 d:s, säger Bien Publio vara förnedrande för ett folk, som en gång spelat en roll i verldshistorien. I en annan artikel uttalar Thiers ännu lifligare sin förvåning öfver massornas hållning till den uppsats i Figaro, hvari nationalförsamlingen beskylles för, att den af feghet skulle kunna bli byte för ett band af pretorianer, under det verkställande makten förklarades i hånd till att begå högförräderi. Thiers kraftiga och till en del modiga uppträdande förklaras af följande ord, som han för några dagar aedan yttrade till en af sina vänner: Jag begär ingenting mera för rig ejelf; msn jag vill icke, att historien en deg skall säga, att jag ej gjort ollt för att skydda mitt arma, dyra fädernesland mot emäleken af en ny militärdiktatur — till hvilken han anser Mac Mabon sträfva. De franska tidningarne syeseleätta sig för tillfället mycket med frågan, huruvida den 8. k. vice-kejsaren, bonapartiska partiets chef, Rouher, skall blifva dragen inför rätta eller icke. En korresp. vill från god källa veta, att det rättsliga åtalet icke skall riktas mot den 8 k. bonapartiska centralkomitån, utan mot partiet för vissa grotva missbruk och bestickningar. Härom meddelar korresp. detta. Hos Clement Duvernois fann polisen vid husvisitationen en del bref från kejsarinnan Eugenie. Dock härröra dessa bref från den tid, då Clement Duvernois stod i stor ynnest vid Tuileriebofvet. En af dessa skrifvelser fotografierades på polisprefektens befallning, och ett exemplar af den fotografiska kopian kom, utan att man vet huru, i Rouhers händer. Denne begaf eig nu till marskalk Mac Mahon för att beklaga sig öfver dot skedda såsom varande ett missbruk af förtroende. Marskalken lät kalla till sig polisprefekten, men då denne hört, hvarom frågan var, beklagade han sig i stället öfver, att den fotografiska kopian kommit i Rohers händer, och förklarade, att ban skulle anställa undersökningar om, huru detta skett. Vid undersökningarne skall det hafva visat sig, att en af de vigtigaste polisagenterna blifvit köpt af den bonapartiska komitän. Om Ronher icke ätalas, vill polisprefekten taga afsked; om man deremot åtalar Rouher, blir en mängd embetsmän komprometterade. Från Spanien telegraseras till Times bekräftelse å uppgiften, att krigsfångar skjutits i Estella på befallning af carlistgoneralen Dorregaray. Bland offren var verkligen den tyske kaptenen Schmidt, Man tror, att Tysk. land ämnar i anledning häraf uppträda, omedan detta är den andre tysken, som på sådant sätt dödats inom fjorton dagar. Don Carlos har, såsom belöning för den vunna gegern vid Estella, förärat Dorregaray San Fornandoordens atora kors och Dona Tercuato Menderi titeln grefve af Abarznza. Samme korresp. bekräftar, att Bilbao nu är åter omringadt ef carlisterna och strängt blokeras från landsidan. Monte Abril, som det kostade regeringstrupperna så mycket besvär att taga, är åter i carlisternas händer, ech man kan ej komma landsvägen från Santander till Castro Urdiales eller Portugalete. Förskansningarne vid Somorrostro hjelpas upp på nytt, och Valdeapina samlar alla unga män, han kan få tag i, för att att väpaa dem som Don Carlos frivillige. Hollands här mot atchineserna har tråntagit dessa efter en liflig strid tvenne förskansningar, hvarigenom de holländska ställ