Göteborgsposten – 17 juli 1874, sida 1

jag väl äfven kunna få en hustru ; tillade Souchard? styrande sin kosa till Fanchettes kase, der han uppträdde i hela glansen af sin nya paryr. Souchards företa handling var att gifva en örfil åt en ung man, som, lutad mot disken, språkade förtroligt med Fanchette. Den unge mannen tog igen, man utbytte några käppslängar, och mötesplats bestämdes för en duell på värja. Striden skulle ega rum i Romainvilleskogen. Du blir min sekundant, det är naturligt ! utropade Souchard, sedan han berättat sitt äfventyr för Rafin. Jag kan ej bli din sekundant, ty om jag sätter min fot utanför Palais Royal, blir jag gripen af exekutionsbetjenterna. Du har rätt, Rafin, jag hade glömt min belägenhet. Och de båda vännerna funderade på medel att draga sig ur denna svårighet. -Parbleu! vi skola slåss här i sjelfva trädgården, sade Souchard inspirerad. Värjan gör intet buller, och klockan fem på morgonen fins det icke en katt i Palais Royal. Tanken befans vara god; den förolämpade gick in på att ombyta plats och, som Souchurd hade lofvat, dödade han honom i tredje utfallet. Det var endast i ett afseende han bedrog sig: i stället för att döda en underlöjtnant vid franska gardet genomborrade han bröstet på en hökarebokhållare. Fjorton dagar derefter gifte han sig med Fanchette och uppsatte på etåblissementet en ny skylt, på hvilken stod Au grand Tippo Sahib.