Göteborgsposten – 16 juli 1874, sida 2

rulle tuggtobak, som han trodde vara Fanchettes härlock. Donna lock skall aldrig lemna mig, fortsatte han, aldrig! Kors, det är ju tobak ! Theodor suckade. Souchard bet af en bit af tobaksrullen och stoppade resten i fickan. Efter ännu en omfamning åtskildes de båda vännerna; Victor glad, som ban hade redan varit hemkommen igen, Theodor med ansigtet vått af tårar, som skulle ban aldrig mera få återse sin vän. II. Viotor Souchards frönvaro var öfver den utsatta tiden; det fartyg han tillhörde gjorde långa uppehåll i hamnarne på våra indiska besittvivgar, som då med begärlighet efterfikades af engelsmännen. Victor samlade under denna expedition massor af anekdoter att berätta för den stackars Theodor, då han återkom till Palais Royal, om han någonsin gjordes det. Hvilka underverk bade han ej ebsdat under snart fyra år, som han varit borta från Paris! De sköna, luftigt klädda bajadererna, klockpagoderna, bambupalatsen och porslinstemplen — Theodor skulle knapt sätta tro dertill. i Å sin eida förberedde Theoder en stor öfverraskning åt vännen Souchard. En qväll, då ban med händerna klängt sig upp på karten af bröstvärnet till eia terasg, säkert för att bättre kunna so den vackra kafömamsellen, fick ban ett anfall af svindel, fingrarne