Göteborgsposten – 16 juli 1874, sida 2

enda steg till, och ni går i fängelse för ert återstående lif. Rafin stod eom slagen af åskan. Han tackade exekutionsbetjenten för hans goda underrättelse och återinträdde i Palais Royal, hvarifrån han ej längre hade rättighet att aflägsna sig, med mindre han funnit utväg att en dag betala två hundra tusen livres. Nu gälde det att bafva tillräckligt filosofi för att skapa eig en lycklig tillvaro i denna sängenskap. Då jag är född i Palais Royal, sade han undergifvet till sig sjelf, skall jag äfven lefva och dö der. Liksom alla barn, hvilkas fäder gjort betydliga bankrutter, hade Rafiu tillräckligt att lefva godt på, äfren utan alltför strängt arbete. Mercier berättar, att Raflu regelbundet intog sin frukost hos Nivet, i börnet af en af Palais Royals väldiga portar, som slagit sig ned der något före utbrottet af den stora revolutionen. Efter frukosten tog sig Rafin en halftimmas promenad om sommaren i den allå, der rotundan sedan anlades, och elog eig derefter ner på en af bänkarne, som stodo långs denna all i skuggan af muren. Man läste ej ännu tidningar i trädgården, men man samlade sig der för att urladda sig allt, bvad man visste och icke vieste i politik. Filososer i luggslitna rockar, statsekonomer i trasiga stöflor, litteratörer utan förläggare, skrifvare för de fattigare klasserna, kspitalister, anhängare af Meemer, aktörer utan engagement, tjugotusen utlänningar och lika många tjufvar kommo, gingo der och språkades vid under träden. (Forts.)