tionär karakter. I de olika städer, der man trodde demagogerna, dessa landefsadermördare, ha sitt tillhåll, nedsattes ransakningskommissioner och talrika häktningar verkställdes. Såsom medlem af sällskapet Germania måste ätven Reuter krypa i kurran i Berlin 1833. Efter eå långvarig ransakning blef han omsider dömd till döden för sina himmelsskriande politiska synder, men fick domen mildrad till 30 års fängelse. Nu måste han, såsom Farinelli sjunger, draga från slott till slott, men ingalunda som en högaktad gäst vid riddarnes taffelrund, utan som ett ting, ett kolli, hvilket forslades viljelöst omkring. I en följd, af lifliga taflor, der det pikanta leker i genialiska pojkak gh ter på en botten af verklig humor, har Rute skildrat sitt ejuåriga tängelselif. Detta aerbe e, som på originalspråket heter Ut mire Festungstid-, finnes på svenska återgitvet Mad titeln Under lås och bom, Då han efter sju år tzer blef fri, ville fadren, att han skulle återupptaga sina juridiska studier, men det gick ej, hvarför Fritz i stället fick ötvertaga fadrens jordbruk i Siavenhagen. Här förgingo fem år, och år 1845 dog fadren, utan att Frita kommit vidare i lifvet. Han måste lemna fadrens jord, och tillbragte nu ytterligare fem år som en glad sällskapsmenniska hos vänner ech bekanta, hvilka skrattade åt hans qvickbeter, men för sig sjelfva beklagade honom som en odåga. Då öppnades hans bjerta för en af dessa strålar, som komma från ett qvinnoöga, men ha sitt ursprung — hvem kan säga hvar? — i dessa dunkla gömslen, der Försynen hemlighetsfullt häller de trådar samlade, med hvilka hon leder vår vandring på jorden. Den fyratioåriga odågan Fritz Reuter blef kär i en prestdotter. Det var som om ungdomsvåren åter väcktes inom honom, som om dess sol spred värme och ljus, lockande fram alla andens blommor, hvilka hittille tvinat under misströstans ogunstiga temperatur. Han blef gift och slog sig för sitt uppehälle ned i en liten stad i nordvestra Pommern, Treptow an der Tollense, der han försörjde sig och hustru som skollärare och med att porträttera treptowarne i pastellfärg. Den friska ande, som nu genomströmmade hans ådror, blåste på en gnista, som legat gömd hos honom och nu började slamma upp: ekriftställarskapet. Det var svårt för honom att få sina små genres tryckta, men slutligen lyckades det, och ban blef inom kort en af Tysklands mest populäre författare, bvars arbete trängde djupt ned bland folket. De flesta af dem äro i svenskt mål återgifna 1868 lemnade Reuter det meckleaburgska landet och flyttade in i ett vackert, dvitmäladt hus, bygdt på sluttningen af ett Thäringerberg med utsigt öfver en leende dal bort mot det minnesrika Wartburg. Här har han alltsedan dess med sin leiwe Lonising,tillbragt sin lefnads höst, tills för några dagar sedan en blodstörtning plötsligt kom den gamles vänliga öga att brista och af humor leende läpp att skälfva i döden. En helaning åt ditt stoft, vänlige gamle! Å. K.