Efter det gudstjenst i vanlig ordning förrättats uti brukskyrkan, vidtogo aftäckningshögtidligheternaFöretrådda at Vesterbottens fältjägares musikkår, hvilken å sina instrumenter blåste Björneborgsmarschen, samt en kommendering fältjägare af lifkompaniet, anträdde de af bruksegarne till öfvervarande äf högtidligheterna inbjudna atändspersoner trån så väl Umeå stad och socken som angränsande församlingar, äfvensom den särdeles talrikt församlade beiolkningen, äfven från ganska aflägsna byar, tåget app till den plats, der monumentet blifvit upprest. Denna plats är belägen invid allmänna landsvägen straxt söder om bron öfver Hörneå elf. Sedan trupperna blifvit uppstälda och musiken blåst Suomis sång, besteg v. häradsh. A. Ahrling talarestolen. Sedan talaren först kastat en återblick på 1808—09 års för oss så olycksdigra krig, redogjorde han utförligare för en af de sista at de sorgliga tilldragelserna under detsamma, för slaget vid Hörneåfors. Denna redogörelse måste på de närvarande göra ett så mycket djupare intryck, som en hvar ifrån sin plats kunde ötverskåda nästan hela slagfältet, kunde med sina ögon följa de båda armsernas olika rörelser, hvilka, som bekant, slötos med de våras nederlag. Sedan hela den Öft svenska styrkan måst vika för ofvermakten, stod Duncker ännu qvar på samma plats, der han stått under striden, den han först lemnade dödligt sårad och buren på sina soldaters axlar. Minnet af en sådan pligttrohet och fosterlandskärlek in i döden, tillade talaren, bör mana oss sjelfva att, hvar 1 sin stad, söka bevara det arf vi fått från våra fäder af svenskmannamod och svenskmannaheder. Slutligen anhöll talaren a braksegarnes vägnar att landshöfding Wästfelt måtte bjuda, att det täckelse som omhöljde vården måtte falla, hvarefter talarestolen intogs af landshöfdingen, som, efter det han yttrat några ord med afseende å dagens betydelse, bjöd täckelset falla. Å monumentet, som är af jern och gjutet vid Hörneåfors, samt opprest på en hög jordkulle, läses: Här föll i strid för fosterjorden J. Z. Duncker den 5 juli 1809. Att dö för vårt land är lefva för vår ära. Musikkåren uppspelade Hor vss, Svea; fältjagarne lossade 2:ne salvor, och den enkla hogtidligbeten var slut.