Göteborgsposten – 14 juli 1874, sida 2

— — — —ö— Srenska akademiens ordlista. Från en dansk sapråklärd har Posttidningen emottagit följande uttalanden med avledning af ofvan nämda arbote: I anledning af Svenska Akademiana Ordlista öfver Svenska apråket tillåter jag mig, ehuru utländning, att göra ett par anmärkningar eller epörjsmäl. Min afssgt är icks att skrifva en lan af detta förträffliga arbete. Det skulla onekligen se något närgånget ut, om en dansk åtoge sig att göra evenskersa uppmärksamma på förtjensterna i ett arbeta från Svenska Akademion, eom bland sina ledamöter räknar Sveriges störste epräkkorskare. Garantieu för att boken är en grammatisk och orthograsisk vägledare, eom icke torde kunna öfrerträfsas, är i och för sig af den art, att allt (till och med från svensk sida) som kunde få utseende af rekommendation lätteligen skulle taga eig ut som öfverflödigt, malplaceradt ordande och i bästa fall söm lärjungans onödiga lofprisande af läraren. Snarare kunde det vara anledning att göra danskarna uppmärksamma på, huru mycket äfven de kunna lära af boken (t. ex. med afseende på danskans skadliga inflytande på svenskan; se de täta varningarna mot danismer, t. ex. under: afveubok, sästs, inskrida, ständorförsattning, särdeles, utbyte, utbrirga m. fl, hvilka torde väcka betänkligheter hos vära vidtsväfvande skandinaver mot det önskvärda i att försvenska danskan). Man må hoppas och förmoda, att boken kommer att blitva ett väsentligt värn mot för stor rörligbet och vexlirg-, mot för stora eftergiftor för det enskilda tycket, hvad angår det nuvarande språkets forzella sida, till en del i det orthografiska, att den skall verka derhän, Åatt man i en så gen eneum sak må komma till fasthet, stadga och öfvetronsstämmelas(Förordet sidd. IV, V). För öfrigt har Akademien bär visat si synnerligen — möjligen nästan för ryck tillmötesgående gent emot de orthös reformsträfvandena, cåsom rörande hnmåg v fördubbliog (i verbalformerna är uppt —ld, —l it i stället för —II3, —Ilt, i orå sälde, sält o. d.); hvaremot de opraktiska och anti-europeiska utbytena af o mot ä, qv mot kv. o. 8. v. äro aflägsnande och vidtgåonde rosormar afvisade. Men om man skall döma efter eakornas utveckling i Danmark, så är det på ir ter vis nog med att utgifva denna ordlista. Sveneka fosterlandsvänrer böra uppbjuda och samla sina krafter för att förebygga, att svenska språket, svenska litteraturen och svenska skol väsesdet råka ut för samma landsolyoka, af hvilken vi lida i Danmark: fullständig upplösnivg och förvirring i språkets grammatiska och orthografiska behandling — den ourdvikliga följden at språkförbättrarnes sjelfsråldlga och ofosterländska sträfranden, om icke i tid praktiskt folk träder LlLindraude i vägon. Hvärför skall det i Sverige, såsom i Danmark, blott vara spräkförbältrarne. eom ådagalägga ilver och uthållighet? Hvarsör kunna icke do konservati sluta sig samman för att sätta en dame not förbättrisgens ödeläggande OLIA:g hopskrifaing (efter band o. d.) och korSnaHRARE NRESNARS EEE VtttrS —