ten um 2— der den all6 började, som ledde genom parken till slottet Tressilian, och slog med rädd hand två eller tre slag på denna dörr. Grindvakterakan öppnade och släppte henne in. — Kan ni säga mig, frågade Hester Lowder — ty det var hon — om det finnes en gentleman på slottet Tressilian vid namn Jasper Lowder? — Nej, der finnes ingen sådan gentleman, svarade grindvakterskan. Ioga gäster finnas detta år på slottet. — Ej der! ej på slottet! Oh, min Gud, hvad skall jag göra? Dessa ord yttrades i en sådan ton af förtviflan, att de trängde till den gamla grindvakterskans hjerta. — Är den gentleman ni frågar efter en anförvandt till er? frågade hon i deltsgande ton. — Han är min man. Han var mr Tressilians reskamrat. a — Då kan säkert or Tressilian säga er, hvar han är. Ni har kommit i god tid. Familjen har ej ännu begifvit sig till kyrkan och reser ej på en timma. Vill ni ej sätta er ner och hvila er? — Nej, nej. Jag skall gå vidare till slottet. Mr Tressilian bör säkert veta, hvar han är. Tack för er vänlighet, men jag måste gi Fall af bedlidasd för den sällsamma gästen följde grindvekterskan henne ut och visade, huru hon skulle gå för att komma till slottet genaste vägen. Hester följde denna väg och var snart framme. En betjent i livr öppnade förstugudörren för henne. — Är mr Guy Tressilian hemma? frågade den unga hustrun. Betjenten svarade jakande, och Hester gick in i förstugan. — Jag — jag önskar att träffa honom, sade hon. Betjenten bugade sig och lät den främmande qvinnan stiga in i ett rum, i det han frågade: