— — — Hvilket namn skall jog uppgifva? — Uppsgif ej något namn. Jag — jag — Mr Treseilian känner mig ej. Säg att det är en främling. Betjenten bugade sig ånyo coh gick att söka Jasper Lowder samt underrätta bonom om att en ung qvinna i djup sorgårägt hade kommit — utan tvifvel för att begära hjelp ef honom. K Det rum, i hvilket Hester blifvit insläppt, var ljust, vackert och varmt. Men den sorgsna moderu förmådde ej uppskatta trofnaden i rummet. Hon darrade at en iure köld, som kom från hennes bjerta. Snart hördes snabba steg i förstugan, dörren öppuades och Jasper Lowder inträdde i rummet. Å Han var iklädd en af sina vackraste pariserdragtor; ett omåleende af sjelfbelåtenhet sväfvade på bans ansigte. Ännu visste han ingenting om den fatala upptäckt sir Arthur gjort — om det:ärr baroneten sökt på bans arm och ej kunnat finna — och han trodde ätt allt gick väl för honom, och att han snart skulle vara vid sina önkkningars mål. Han nalksdes sin beslöjade gäst med ett godlynt ansigtsuttryck. — Min betjent sade, att ni önskade träffa mig, yttrade han nedlåtsnde. Vi ha juldagen i dag, och ni skall ej bli bortskicked tomhändt. Hvad kan jag göra för er? Hester Lowder reste sig långsemt från sin stol. Hon tog ett steg emot honom, och i det hon kastade tillbaka sin svarta slöja visade hon ett ansigte, från hvilket all ungdomlighet flyktat — ett ansigte så aftärdt, blekt och sorgset, att Jasper Lewder tog ett steg tillbaka, knappt igenkännande det. på I nästa ögonblick uppgaf hon ett rop, en stråle af glädje bröt fram igenom det sorgens moln, som var utbredt öfver hennes ansigte, och bon sprang och kastade sig halft vanmäktig till hans bröst. ; . (Forts)