Göteborgsposten – 11 juli 1874, sida 1

till ntvärtes bruk! Hvad nu beträffar vattnet till invärtes bruk, så bar seltersvattnet en strykande afgång, fortfarande till det oskäliga pris, hvari våra hrr restauratörer finna för godt att hälla det och som den tåliga, tåliga allmänheten finner sig i att betala. Det ginge väl an ändå, om man vore menniska att få i sig det så dyrt betalta innehållet af seltersflaskan helt och hållet, men detta ligger fullkomligt utom möjlighetens gräns. Betrakta endast vär och hvar ni vill, inom hus eller i fria luften, huru denna enkla förrättning af vederbörande tjenande bröder eller systrar bedritves! Med en nästan fanatisk hastighet, under andra omständigheter lika prisvärd som sällan förekommande, afknipsas ståltråden, tummen sättes till korken och denna flyger i luften med den påföljd att vanligen bortåt 174:del af det dyrbara vattnet utgjuter sig på de omkringsittandes kläder eller anleten (invärtes-kuren öfvergår här till utvärtes) eller i lyckligaste fall bildar en stor pladask på golfvet. Ville och kunde man göra en statistisk beräkning öfver hvilka summor som sålunda i ordets egontligaste mening förspillas, skulle man helt visst finna dem uppgå till tusentals kronor årligen. Vidare kunde det väl ej heller anses så särdeles obilligt, om man under nuvarande höga vattenpris gjorde anspråk på verkligt god vara, Utan att vilja ingå i några närmare detaljerade undersökningar å la en viss Upsala-prosessor, förfärlig i åminnelse, anföra vi dock hvad en trovärdig person berättat 088, nemligen, att en här boende schweizeri-idkare af tillverkaren inköper alt dussin vatten till lägre pris, än ban af sina kunder betingar sig pr en flaska!! Af hvilken ljuflig läskande, och framför allt nyttig beskaffenhet, ett sådant vatten skall: vara, behöfver väl knappast påpekas. En annan fråga! Det är ej alltid en ensam person känner behof af att på en gång tömma en hel flaska vatten. Hvarföre tillhandabällas icke här, likasom t. ex. i Köpenhamn, äfven halfra flaskor? Dock, det är sannt, med den ru gängse, ofvan påpekade, uppdragningametoden, riskerar man sällan eller aldrig att så en hel flaska till lifa. Vatten till utvärtes bruk! Jaha! Flickorna kunna behöfva komma ut att roa sig litet, och för egen del får jag verkligen säga att. predikar den tongifvande i hjonelaget, och då tillstyrker husets läkare, under bibebållande af den allvarsammaste uppsyn, den föreslagna badresan ungefär på lika goda grunder, som en viss läkare i hufvudstaden ordinerade Åmera kroppsrörelse i fria luften för en stackars sjukling, som varit — brefbärare i tretio år. Och så bär det af till någon badort, helst på vestkusten och allrahelst till någon ort, der bal arrangeras minst två gånger i veckan... Några dagar gå om, och under dessa dagar går man sjelf och sneglar smått främmande på sin omgifning. Äter igen några dagar, och bekantskaperna äro knutna, kotterierna bildade och — partierna i görningen. Snart är man fullkomligt en famills, och, när badet är slutadt, kanske — en familj! I vår omgifning spela väl Särö och Marstrand hufvudrollerna i det etora badspektaklet. Af dessa anses Särö sedan gammalt för den mest tysta, mest göteborgameesiga och följaktligen mest icke-roliga. Man dansar ej mycket der, gud vet, om man i år der ännu haft en enda svängom! Fasligt, mina damer! I etället lärer man nu en tid, i paviljongernas och villornas stilla frid, roat sig med sällskapslekar, tankespel, upplösning af — naturligtvis engelska — charader och gåtor, med eller utan pikant pantinlösning. Men sådant kan man ledsna vid! Annat slag i Marstrand! Der är man icke nöjd med att ega en lokal att dansa i, der gnolar en vacker dag — som i onsdags t. ex. — en liten flock ungherrar: Å denna enkla låga hydda, befaller ingen mer än jag?, så röjes Alphyddan ut, och genast är en liten bal arrangerad. Den dag, som i dag är, lärer bjuda på bazar för välgörande ändamål, musik, dans m. m. Icke sannt, man förstår att roa sig på den ön? På söndagarne brakar stillhoten på det ena stället och trefnaden på det andra afbrytas, hur pass angenämt lemna vi åt Cinsödingarne på öarne att sjelfva förklara. Då slå de ner lika som de egyptiska gräshopporna! Hvilka? Jo, göteborgarne! Den dagen lemna de Madame Angobo dotter vind för våg, vända ryggon åt Circus Läonard och dess virgin gucen-, Haven, der man -moror sej i Taushed, kort sagdt, allt hvad Göteborg eger skönt och horrligt. Longratitude ost Vendependanes du ccur-, sögor en fransk paradox, och för att njuta af detta oberoende draga de nu i korus ut till skärgården för att gifva lif åt sjöstyekena derute. Man är dock, som sagdt, på ort och ställe ej fullt ense om lämpligheten af ett dylikt staffage. Dat af naturen så rikt gynnade Nääs har i sin nye egares, grossh. Aug. Abrahamssons hand äfven i konstnärligt bänseende utrustats på ett sätt, som gör dennes smak all beder och ställer det i jomnbredd med de präktigaste enskilda domäner i vårt land. Den kungliga festen derstädes sistl. tiedags afton beekritves som särdeles glänsande och i alla detaljer väl lyckad. — Prins Alexander af Nederländerna var äfven inbjuden till denna fest. Man bar sagt 088, att prinsen eljest under resan ej röjt någon synnerligt stor lust att visa eig för en bop nyfikna monniskor. Se här förklaringegrunden: H. K. H,, som i öfrigt ej lär vara sär