och derinne satt den trogna gamla mrs Popley och balfslumrade. Men fördjupad i tankar som Olla var hade hon glömt sin gamla tjenarinnas närvaro. Hon rörde sig ej ens från sin plats, då dörren till förstugan öppnades, och Guy Tressilian inträdde. De tre veckorna hade fullkomligt förändrat honom. Han var nu lika frisk och kraftfull till själ och kropp som i fordna dagar. Guy närmade sig Olla och lade sin hand på hennes. — Hvarföre står ni på detta sätt och blickar ut i den mörka qvällen, Olla? frågade Guy. Hvad tänker ni på? — Jag tänker på er, Guy. Det är tid att ni lomnar oss. Ni är nu fullkomligt återstäld, och ni bör resa hem. — Jag har tänkt på detsamma, Olla, svarade Tressilian allvarligt. Det är i morgon julafton. Hvilken öfverraskning skulle det ej blifva för min far och Blanche, om jag komme hem i morgon! Hvilken öfverraskning för Lowder! — Ja, ja, sade Olla i en ton som darrade trots hennes bemödande att bibehålla den fast och stadig. Då jag tänker på det bedrägeri, för hvilket er far är utsatt af denne Jasper Lowder, förekommer det mig, som om ni gjort orätt i att stanna så länge. Ni borde åtminstone ha skrifvit. — Nej, nej, Olla. Jag vill se hur Lovder spelar rollen af Guy Tressilian. Jeg vill se efter, om han vunnit min sars hjerta från mig. Kort och godt, jag vill uppträda på Tressilian så oväntadt som möjligt. Jag kunde väl ha rest för en vecka sedan, men jag hade e en anledning att stanna qvar. Gissa till den? , Den unga flickan svarade ej. — Ni och jar ha haft godt tillfälle att studera hvarandra, Olla, sade Tressilian i allvarlig ton. Dessa veckor här äro jemförliga med tre års vanlig sammanvaro. Och dessutom, Olla, har ni ju kännt mig myeket längre än den