Göteborgsposten – 8 juli 1874, sida 2

Blanches bref till henne med en betjent och begaf sig in i sitt bibliotek. Här började han åter studera innehållet af det hemlighetsfulla brefvet. När den lilla klockan på kaminen slog tio, reste sig sir Arthur upp. — Jag måste gå till dem, sade han för sig sjolt. De skola undra öfver min frånvaro. Då Blanche gått skall jag ha ett samtal med Guy. Då baroneten inträdde i salongen, satt Blanche vid kaminen, och sir Arthur såg hvad den falske Guy. icke märkte — en obestämd och sorgsen längtan i hennes blå ögon, ett uttryck ef oro och missbelåtenhet i hennes ansigte. Bedragaren satt på en låg pall vid hennes fötter. En af hens händer hvilade på hennes knä och omfattade hennes. Han såg upp i hennes ansigte med ett uttryck af stor ömket. Det var tydligt, att han älskade henne. Blanche såg upp, då hennes förmyndare inträdde och välkomnade honom med ett intagande semåleende. Det var äfven för sir Arthur tydligt, att hon var glad öfver att han kom. Lowder såg äfven upp men med ett uttryck af missnöje. Inom sig förbannade han sir Arthur för hans olägliga ankomst. — Hvar har ni varit hela aftonen, sir Arthur? frågade Bladche, i det hon beredde plats åt honom på den lilla soffan bredvid sig och drog sin hand ur Lowders. Vi ha ej sett er sedan middagen. — Ni har således saknst mig? frågade baroneten i det han satte sig ner bredvid henne. — Saknat er? Ja, det ha vi visst. Eller hur, Guy? — Jag kan ej säga, att jag gjort det, svarade Lowder. Då jag är hos er, Blanche, har jeg ej tankar för någon annan. I trots deraf att denna artighet alldeles icke beha