leder af kanonerna, förnyade de likväl angreppet, understödda af hela sitt artilleri och centern. Då inträffade ett af dessa slumpkast, hvilka tima utan att man vet hvarför, och i anledning af hvilka den ene skjuter skulden på den andre. Divisionen Martinez Campos började plötsligt vika inför den fientliga elden; den drog sig i oordning tillbaka, oaktadt ossicerarnes ansträngningar, och carlistgeneralen Mendiri kastade sig öfver den med sju navarresiska bataljoner. Med bajonetten kastade dessa carlistiska elittrupper undan 2:dra divisionen af 3:dje kåren och drogo sig blott tillbaka inför artilleriets mördande eld. Förstärkning anlände emellertid. Ty då marskalk Concha såg sin högra flygel hotad och fann, att han ej understödt den tillräckligt, lät han såväl divisionen Echague som brigaden Blanca rycka i elden. Cazadorerna häfdade sitt gamla rykte. De gjorde ej allenast ett lysande bajonettanfall på navarresarne, utan trängde fram till löpgrafvarne, huru mycket deras leder än glesnade. General Blancas sex bataljoner gjorde underverk ända tills fram på qvällen, då två tredjedelar af deras styrka sats ur stånd att strida. Carlistchefen Mendiri hade ej väl sett den fientliga centern rycka fram, innan han under det republikanska artilleriets eld gjorde en frontförändring och kastade sina bataljoner mot den republikanska centern. Denna rörelse skulle helt säkert kommit att stå honom dyrt, om icke dagens stora olycka inträffat. Gifvande efter för sin oförskräckthet och i hopp om att kunna elda sina soldaters mod, såsom han gjort vidz Bilbao och i så många slagtningar, hade den gamle marskalk Concha med hela sin generalstab ryckt alltför långt fram från Abarzuza. En carlistkula sträckte Spaniens bäste general dödligt sårad till marken. I från den stund marskalken föll, var slaget förloradt, och det var nu nästan omöjligt att få klart för sig hvad som föregick till mörkrets inbrott. Högra flygeln och snart äfven centern fortsatte sin tillbakagående rörelse, i trots af alla artilleriets ansträngningar. B.igaden Blanca var så godt som uppritven. Icke desto mindre bergade lemningarne af densamma och kavalleriet ifrån högqvarteret 14 kanoner genom upprepade angrepp och inhugg. I sitt segerrus stormade navarresarna fram onder våldsamma skri som vilda djur, och under flera af sina angrepp genomborrade de med bajonettstyng på valplatsen liggande särade. Muro, Abarzuza och Lovia besattes om aftonen åter af carlisterna. I regeringshären gingo rykten om, att 3500 till 4000 man sats ur stånd att strida eller befunno sig som fångar i carlisternas bänder. Fram mot kl. 8 på aftonen öfverdrogs himlen med moln; det åskade och häftiga regnskurar gjorde slut på striden. Detta oväder, som måste ha varit förfärligt för de arme sårade, hvilka lågo utan skydd på den uppblötta jorden, räddade regeringshären. Den drog sig jemte artilleriet tillbaka till Tafalla, der den förskräckta folkmassan i stora klungor på gatorna betraktade kanonernas och truppernas inryckning. Dagens nyhet spred sig snabt och väckte allmän nedslagenhet. Kulan, som träffade Concha i bröstet, skall hafva gått ut genom ryggen. Om regeringshärens återlåg innehåller Times en i några punkter med ofvanstående olik framställning, hvilken tillskickats bladet från dess telegrafkorrespondent. Vi återgifva derur: De lyckligt inledda operationerna slöto med ett nederlag d. 27 juni. Orsaken härtill var hufvudsakligen den dåliga militära förvaltningen. Ett förfärligt oväder om aftonen d. 26:te och 27:de gjorde marken sliprig, och då stormningskolonnen uppnådde förskansningarne, var den utmattad och i oordning, så att den ej kunde motstå carlisternas bajonettanfall. General Concha ville ha öppnat hufvudangreppet d. 26:te, men väntade på en sändning lissmedel, som ej kom. IIan väntade äfven största delen af följande dagen, men förgäfves. Han beslöt icke desto mindre att angripa, men trupperna kastades tillbaka. Carlisterna lemnade sina ställningar och förföljde fienden uppför höjden, hvarest stodo 2 batterier. General Concha satte sig då sjelt i spetsen för tre kompanier och en sqvadron för att hejda fienden. Han sköts kl. 7 och dog i Abarzuza kl. 1, 8. Trupperna ha lidit ofaatligt och utstått förfärliga ansträngningar, emedan de icke fått lifamedel på tre dagar. Echague gaf befallning om återtåget, derför att byn Abarzuza var nedbränd, derför att man icke kunde få tak öfver hufvudet, icke hade lifsmedel, ammunition eller ens det aldra nödvändigaste. Kl. 11 på qvällen börjades under stor tystnad återtåget dermed, att artilleriet drogs tillbaka. Ioga hornsignaler hördes, man hviskade till hvarandra. I dagbräckningen uppnådde man Murillo, der bataljonerna omorganiserades. Insanteriet intog ställning för att betäcka artilleriets och trossens gåtertäg. Carlisterna började sörföljandet morgonen derpå, men det gjorde ingen skada. Alla kyrkklockor ringde i segerglädje i de byar, der carlisierna höllo sitt intåg. Artilleriet och de sårade fördes till Tafalla, artilleriet till Lassaga. Allt verkstäldes i god ordning, och ingen materiel gick förlorad. Två regementen visade feghet på valplatsen, de öfrigas hållning var förträffiig. Regementena från Estella och Valencia blefvo nästan upprisna, 200 togos till fånga och dödades derefter med bajonettstyng. (Här må dock at oss anmärkas, att carlisterna nn som förut på det bestämdaste förneka dessa beskyllningar, hvilka ej heller förut riktigt bekräftats, då de framstälts.) Marskalk Conchas sista ord voro: -Jag dör på min post och i spetsen för hären! En husarofficer tog upp hans lik och satte det i sadeln, så att det kunde lyckligt föras ur elden, fastän carlisterna gjorde allt för att komma åt det. Regeringen har beviljat marskalkens arsvingar pension, och hans svärd skall förvaras i artillerimuseet. Alla de mera ansedda europeiska organerna äro eniga om att gifva åt de spanska regeringstruppernas nederlag vid Estella en stor vigt, och sjelfva Times, som alltifrån carlistupprorets början bådat dess snara tillintetgörande, säger nu, att det måste i alla händelser förlänga upproret med flera månader. Det för Madridregeringen betänkligaste är dock, att hon inga penningmedel har och genom den nye siaansministerns offentliggjorda linansplan synes hafva tillintetgjort all vidare utsigt tll att erhålla en väl behöflig kredit, under det att deremot carlisterna naturligtvis skola efter den nyvunna segren erhålla ytterigare sändningar i både penningar och vapen rån andra trakter af Europa. Times ställer edan Frankrike strängt till ansvar för att det nåstan öppet understödjer carlisterna. Från Santander ipgångna underrättelser od. 3 d:s säga emellertid, att regeringstrupderna enligt all sannolikhet icke skola på