—— — döC— — — — Ja, Jasper, sade Olla, i det hon reste sig upp och tog ner ett litet paket från kaminhyllan. Om vi ej vetat det på annat sätt, skulle dessa föremål ha segt oss det. Se! Hon löste upp paketet och lade på hans knä en liten annotionsbok, en knif och en näsduk, alla försedda med Jasper Lowders namn. : — Tressilian kände igen dem genast. — Ni fann dessa saker på mig? frågade han ufverraskad. — Popley fann dem i era fickor, Jasper. — Ni kallar mig Jasper. Hvarföre? En obestämd oro blef synlig i Ollas mörka ögon. — Har ni glömt ert eget namn, Jasper? frågade hon med darrande . stämma. Har ni glömt, att ni är Jasper Lowder, och att ni.var reskamrat. åt en ung rik engelamon? Guy stirrade med vidöppna ögon. 5 — Ni talar om min reskamrat, sade han i upprörd ton, om min stackars reskamrat! Han omkom vid ekeppabrottet! Den stackars ädle unge mannen. — Nej, han omkom ej. Han blef föga skadad. Han qvarstannade hos er förste natten i Vicinis hydda. Dagen derefter frågade han doktor Spezzo om ert tillstånd och doktorn sade, att ert tillfrisknande var omöjligt. Han gjorde allt som var möjligt att göra för er; men hans vänner väntade honom, och han var nödsakad att skynda tillbaka till England. — Hans vänner? Han hade inga vänner. Hverföre lemnede han mig bland främlingar? Hvarföre förde han mig ej tillbaka till England? — Emedan, Jasper, alldenstund ni ej hade några vänner eller slägtingar vid lif — ingen som brydde sig om er — han trodde att det skulle vara bättre for er ätt stanna qvar på Sicilien. (Forts.)