Göteborgsposten – 3 juli 1874, sida 2

ner, Han har i sin dagorder till hären efer revyen på Longchamps äfven sagt, att lenna mission tillika vore härens, hvarmed han ydligen vill varna för hvarje försök till en upp, ty han skulle då undertrycka det med trattig hand. Å Legitimieterna äro ursinniga häröfver, och leras organer polemisera mot marskalkens förtlaring, i det de säga, att ban icke valts till resident för sju år så, att nationalförsamlinsen ej skulle kunna under tiden besluta komungadömets återställande. I samband härmed må nämnas, att naionalförsamlingens författningutskott med 18 öster emot 6 förkastat Casimir Priers förattningsförslag, som vill stadgandet af den epublikanska styrelsesormen. Dufaure föreslog då, att utskottet skulle genast utse en öredragande, som skulle motivera detta förkastande. Förslaget afelogs. Lambert de S:te )roix, hvilken som bekant föreslagit bibebålandet af status quo under marskalk Mac Manons personliga presidentskap, ville, att utskottet skulle i några paragrafer formulera de vigtigaste punkterna i författningslagarne. Detta antogs, hvarjemte en beredning tillsattes, bestående af hrr Daru, de Ventavon och de Lacombe, hvilka skulle verkställa sagde formulering. Af dessa olika partimanövrer framgår, att inom nationalförsamlingen nya stormiga uppträden äro att enart återförvänta. Våra läsare hafva säkerligen af ingångna telegram med undran sett den courtoisie, som plötsligt inträdt i törhållandet mellan Österrike och Ryssland, nu senast genom storfurst Konstantinos besök i Wien för att, såsom medlem af S:t Georgsorden, lyckönska kejsar Frans Josef på 25:te årsdagen af hans strid med ungrarne vid Raab, hvarigenom han tillvann sig Georgskorset. Times uttalar i en ledande artikel och i numera der sällsynt skarpa ordalag sin undran och sitt ogillande af hela denna furstliga parad, bakom hvars kulisser bladet tydligen spårar för England mindre behagliga saker. Man kan ej tänka sig något mera, olägligt, än denna lyckönskningsresa, säger bladet. Hvarje återupplifvande af minnet af det borgerliga kriget mellan Österrike och Ungern 1848—49, är att åter rifva upp sår, som aldrig mera borde öppnas, att väcka en animositet som nu är lyckligt begrafven och hvilken såväl Frans Josef som en hvar at hans undersåter ifrigt söker glömma, —, men af alla minnena från den olycksaliga kampen äro de, som stå i samband med striden vid Raab d. 28 juni 1849, de smärtsammaste. Ty, fastän jemförelsevis obetydlig som militärstrid, är den dock symbolet af Österrikes och Ungerns djupaste nedsänkning, emedan den betecknar den tidpunkt, Haynau började med rysk hjelp det angrepp mot magyariska konungariket, som slutade med dettas fullständiga underkastelse. Om anledningen till storfurstens besök varit den nämnda, så är det rent ut en förolämpning. Vi vilja dock helst tro, att så icke varit. — Försoningen mellan Österrike och Ungern är lyckligtvis så fullständig, att inga inre lidelser kunna uppväckas genom denna resa till Wien. Osterrikare och ungrare kunna båda illa upptaga rysk inblandning, men de skola ej falla i håret på hwarandra. Det dåliga skämtet från 8:t Petersburg skall icke störa den inre vänskapen mellan Österrike-Ungern, men det förtjenar icke desto mindre att strängt ogillas, om det skulle visa sig hafva med atsigt gjorts. I Englands underhus har Jevking, i anledning af ett meddelande i Standard enligt hvilket Canada-regeringen skulle vilja upplösa förbindelsen med England och framkalla landets förening med Förenta Staterna, tillsport regeriögen, huruvida dylika sträfvanden kunna med skäl tillskrifvas regeringen i Canada. Disraeli svarade, att han icke ansåg det vara sin skyldighet att undersöka det skäl, som kunde finnas för dylika anonyma påståenden, men han kunde dock försäkra, att förhållandet mellan Englands och Canadas regeriog var det aldra hjertligaste. Kejsarinnan at Österrike, som reser incognito under namn af grefvinnan af Hohenembs, ämnar bo i Ventnor under en del af augusti och september månader. Hennes besök skall hafva en strängt privat karakter. . Vid den i onsdags förliden vecka verkstälda prisutdelning inom Londons universitet tillerkändes första priset för lagkunnighet en ung dame, som för två år sedan vid samma universitet vunnit, första priset i nationalekonomi. Det andra priset tillföll äfvenledes en ung dame; flera andra qvinliga studenter erhöllo ock utmärkelser. Denna seger skall vara högligen välkommen för fruntimmersemancipationens försvarare. Från Frankrike meddelas, att husvisitationer anstälts hos samtliga litografiska korespondenser i Paris, på befallning af justitieministern som vill inskrida mot alla dylika, de der icke stält borgen. Agence Havaskunde man likväl icke komma åt, emedan den aldrig tagit tillbaka sin 1850 stälda borgen. Hos Perron, f. d. chef för den politiska redaktion i det kejserliga statsministeriet, har