Göteborgsposten – 3 juli 1874, sida 1

Far och Son. Roman af mrs Harriet Lewis. (Öfvers. från Engelskan). — Hedersskuld ! utbrast sir Arthur foraktligt. Talar ni om heder? Och denne man, en värdshusvärd, en före detta betjent — kanhända en rå, okunnig, låg person — är er vän och fordringsegare? En vacker hedersskuld, som betalas genom en stöld! — Jag — jag ansåg det ej som en stöld, mumlade Lowder. Penningarne voro ju afsedda för att köpa en bröllopsgåfva åt mig. Dessutom skulle de ju en dag blifvit mina med den öfriga Tressilianska förmögenheten. — Så ömkligt! Det gör mig ondt om mina underhafvande, att en sådan husbonde väntar dem. Det gör mig ondt om mina tjenare. Hade jag makt dertill, skulle jag gifva godset åt en annan. — Jag är ej sämre än andra unga män, sade Lowder. Jag sörjer öfver mina felateg, och jag skall försöka godtgöra dem. Här på Tressilian skall jag ej ha någon frestelse till en dålig handling. Detta mitt felsteg står allena. Ken ni ej öfverse dermed och förlåta det? — Jag kan förlåta det, Guy, men jag kan ej glömma det, svarade sir Arthur. Jag fruktar, att mitt förtroeude till dig aldrig kan bli återstäldt. — Min far, jag är ej så dålig som ni tror. Jag talade osanning och bestal er blott för att skydda mig sjelf. Jag vågade ej omtala för er mitt tryckande behof af så ) Forts, fr. N:o 149