Göteborgsposten – 3 juli 1874, sida 1

— ———————————— jag gjort mig förtjent af ett så förfärligt straff? Hvad kan ha förvandlat min en gång ädle gosse till denne falske skamlöse man? Jag fruktar att den börda jag fått att bära öfverstiger mina krafter. XLV. Sir Arthur Tressilian och Jasper Lovder träffades ej vidare under den qväll, som för den förre uppdagat så mycket af bedragarens verkliga karakter. Efter det obehagliga samtal mellan baroneten och Lowder, som följt efter Jacopo Palestros flykt med de af Lowder stulna penningarne, återvände sir Arthur till slottet och gick med trötta steg upp på sitt eget rum. En halftimma senare hördes Lowder sakta gå uppför trapporna på väg till sina rum. Den natt som följde gaf baroneten ingen sömn. Sårad till hjertroten af den man, som för honom var i sons ställe, led han qval, alltför djupa för att finna uttryck eller lindring i tårar eller klagan. — Jag skulle nästan kunna tro, att denne man utan grundsatser icke är min son, tänkte han, der han satt i sitt rum, genom hvars fönster det bleka månljuset strömmade in på hans nedböjda hufvud. Jag har älsket Guy högre än jag älskat min egen själ, men nu tyckes det mig, att mitt hjerta är dödt för honom. Jag har ej en fars tillgifvenhet för honom, ingen ömhet, intet medlidande, ingen ursäkt för hans fel. Det är som han ej vore någonting för mig — som om en oöfverstiglig klyfta öppnat sig mellan oss båda. Jag har samma känslor mot honom som mot en främling. Hvad kan anledningen vara? Men ej en aning om verkliga förhållandet uppsteg i sir Arthurs inre. Han vakade till långt efter den gråa daggryningen börjat upplysa hans rum. Men då det lidit längre fråm