Göteborgsposten – 30 juni 1874, sida 1

TDM SP HvUDAL WOLbC. Hostss, BTossnandl:ne I. G. Bratt och Carl Wijk samt rådman Edv. Melin, återvaldes äfvensom suppleanter och revisorer. Nya näringsidkare, Under juni månad 1874 hafva följande personer hos magistraten härstädes anmält sig. för idkande af handel eller annan rörelse: d ; Johan Leonard Borg, handel och agentur-affär ; Sofia Larsson, handel; Margaretha Jonasdotter, diversehandel; Johanna Wennerberg, kortvaruhandel; Olivia Constantia Tauson, minuthandel och cigarrfabrik; Fredrik Wilhem Lannes, skrädderi; Claes Skattbom, skrädderi; Anders Andersson, skomakeri. Tvenne personer hafva dessutom anmält, att de idka mångleri. Återvändande emigranter. Med postångaren Rollo, som anlände hit från Hull, vid !,3-tiden i går på morgonen, medföljde 70 å 80 svenska emigranter, hvilka öfver England återvände till fäderneslandet från Amerika, der de beskrifva nuvarande tillståndet såsom ytterst dåligt. Tusentals svenskar, som nu önska återvända till. fäderneslandet, måste dock af brist på medel qvarstanna i Amerika. Från Warberg skrifver redaktionens korrespondent d. 27 d:s: Vär goda stad står nu i sin gröna sommarskrud och helsar de med hvarje ångbåtslägenhet tillströmmande badgästerna välkommen! icke så sällan uppväckande förvåning hos främlingen, som aldrig varit här förr och söm hitkommer med den förutfattade meningen, att i Warberg knappast finnes ett träd, utan endast nakna berg, kring hvilka en ständig blåst hviner. Men många somrar hafva förrunnit, sedan det var så illa stäldt här, att Ådet icke fanns annat grönt än doktor Bexells gröna band och doktorinnan Nordvalls buske, som Tegner skämtande säges hafva yttrat en gång, då han som badgäst vistades här, syftande på Bexells vase och fru N:s trädgårdsanläggning söder om staden, å landeriet Freden. Ja! så särdeles angenämt måtte här icke ha varit, när Tegnr gästade staden. Warberg är utom all fråga — skrifver han till sin vän v. Brinkman — Ädet fulaste ställe i Sverge: det är nordens sanddosa, icke ett träd, icke en skugga, icke en grön fläck så långt ögat räcker, blott fintskalliga berg och saltvatten och skrifsand. De underverk baden göra, dem göra de liksom Moses i öknen. Men man lärer tro att det är med fula ställen som med ; bor fruntimmer: de äro nyttiga för helsan — —. Det var år 1826 T. skref detta, och verkligen har eder korrespondent i år helt nyligen påträffat personer från Stockholmshållet, som af detta Tegurs bref, intaget i 2:dra delen af den nya samlingen af hans skrifter, fått ofvannämnde föreställning om Warbergs natur. Brist på grönska kan man Gudske-lof icke klaga öfver nu för tiden här; snarare fiones en smula förmycket, åtminstone på stadens torg, som allt mera hörjar få utuende af on ängDe planteringar som finnas, och der badgästern njuta en angenäm svalka och skugga, sträcka sig från hjertat af staden åt vester ända ned till badhusen och man lefver i det hoppet, att i en icke alltför aflägsen framtid få se staden äfven åt andra håll omsluten af träd och grönska. Sedan några år ligger nemligen egaren till landeriet Brunsberg i kamp med vindarne, en kärf natur och okynnet, som söka hindra honom i hans prisvärda sträfvanden att förvandla en del oländig, ofruktbar jord till skogsmark. Striden föres med. envisbet å ömse sidor, och det är med glädje man erfar, att skogsplanteraren år för år vinner terräng från nämnde siender. Äfven andra personer inom samhället vinnlägga sig om skogssådd, och sedan sällskapet Smäfogjarnes vänner kom till stånd, hafva en del pojkar, medlemmar deri, men förut bland planteringarnes argaste fiender, i stället blifvit deras beskyddare. Sällskapets skogssådd på af staden upplåten mark, har hittills visat godt resultat. I början af förra veckan höllos examina i de olika skolorna. Af elementarläroverkets disciplar erhöllo alla belöningar och folkskolans lärjungar, åtminstone öfversta klassens, ådagalade utmärkta kunskapsprof vid förhören. Examen med eleverna vid elementarskolan för flickor försiggick å rådhusets rymliga festivitetssal, och tycktes allmän belåtenhet råda öfver de resultat, till hvilka undervisningen ledt. De förevisade profven på lärjungarnes färdighet i notskrifning, ritning, skönskrifning och stilskrifning i tyska, franska och engelska voro rätt fägnesamma att iakttaga. Flickornas handarbeten voro vackra, men fåtaliga. Sångoch musikexamen var verkligen något utmärkt, någonting å la concert, hvilket äfven ett af examensvittnena, en musikaliskt bildad person, i ett tal framdrog, på samma gång han gaf läraren, musikdirektör Stolpe, några smickrande loford. Bland läroämnen vid denna skola torde böra nämnas såsom något ovanligt: musikens teori. Från stenhuggeriet härstädes utskeppas jemnt och ständigt gatsten till utlandet. Nyligen afgick derifrån till Danmark en Mindestötteaf granit, som underhafvande under en grefve Frijs-Frijsenborg bekostat till hans ära. Som bäst håller man på att bygga en sarkofag för grefvinnan Danners stoft. Mekaniska verkstadens torfmaskiner hafva god afsättning och beställningar derå ingå till och med från utlandet. Ångaren Nordhallandär nu slopad ofvan vattnet, så att endast en del af bottnen och något af förskeppet återstår att berga. Pannan och maskinen jemte ytkondensorn äro upptagna i oskadadt skick och tyckas icke hafva lidit af saltvattnet. Ytkondensorn, som insattes i fartyget förlidet år och kostade 5 å 6000 kr., kommer så väl som pannor och maskinerier förmodligen att säljas för en jemförelsevis ringa summa, ehuru allt ihop lär förträffligt lämpa sig för insättning i annat fartyg. Som saken emellertid nu ter sig, har man anledning förmoda att de deri intresserade kunna hoppas på en god utfång och troligen ej ringa vinst på affären om reaiseringen kan ske endast något så nära fördelaktigt. Bergningen tyckes vara utförd med särdeles omsorg, en förtjenst, som städse vid utförande af liknande arbeten, lärer utmärka hr A. Bourn från Göteborg, som verkstält densamma. Under stormen natten till sistlidne lördag kom en båt med omkring 200 skålp. dynamit, afsedd för sprängning af Nordhallands botten, i drift å Falkenbergs redd. Fram på dagen lärer båten observerats drifva längs kusten söderut. Hr Bourn, som fruktade att dynamiten skulle råka i händerna på folk, som icke kände till detta sprängämnes beskaffenhet, hvarigenom lätt stora olyckor kunde uppstå, sände genast bud utefter kusten och lät underrätta kustbevakningen. Men ännu har ej det förlorade kommit till rätta. Antagligen har så väl båten, som lätt kunnat förfyllas under den rådande svåra sjön, som dess farliga last gått till botten. Jernvägsmötet i Skene gaf intet eller snarare ett nedslående resultat för den mycket omordade Warbergsbanan, och detta var kändt på förhand. Skada blott att man icke helt och hållet bryter med Norämarkingarne, som nu i några och tjugo år vetat att uppehålla frågans afgörande, och i stället låter ett utländskt bolag, som redan lär spekulera derpå, taga saken om hand. Innevånarne i södra Mark äro nog för saken, och man kan icke undra på, att så är, när man ser hvilken massa varor jemnt och ständigt gå härifrån dit upp med forbonder. Råg, mjöl, fisk, kalk, salt, allt tages denna väg, och det är icke ringa Wantiteter hafre som marbönderna ge oss i utbyte. För få dagar sedan låg här i bamnen en ångare Maria, kapten Håkansson, som hitkommit med råg vm . AA —ee pp mm LO bra