Göteborgsposten – 29 juni 1874, sida 2

Ana i hufvudstaden under fredagen liggande fartyg flaggade på half stång till ära för den aflidnes minne. Från Utlandet. Times har en korrespondent i Paris, hvilken telegraferar hvarje dag till det stora bladet sina ofta flera spalter långa bref och isynnerhet visar sig mycket förtrogen med de inom nationalförsamlingen pågående partimanövrerna, hvilka han äfven blottar med en djerfhet, som ej sällan framkallar den största uppståndelse i de olika franska partilägren. Nu senast har han vållat splittring mellan orlöanisterna och den yttersta högern genom sina afelöjanden i fråga om de i början af året gjorda fusionssträfvandena. Dessa afslöjanden skola hafva meddelats honom af dAudiffret-Pasquier, som också är nu utsatt för bittra anfall från legitimisterna. Tillochmed Mac Mahons eget organ La Presse uppträder emot honom och beskyllar honom för att genom detta offentliggörande hafva gjort det omöjligt för legitimisterna att rösta för organiseringen af septennatet och sålunda tvungit högra centern att öfvergå till venstra centern och kanske rösta för Påriores förslag om republikens stadgande. Detta förslag skulle härigenom i någon mån vunnit bättre uteigter för sig, och anmärkningsvärdt är, att grefve Montaltivet, som varit inrikesminister under Ludvig Filip, i en offentliggjord skritvelse förklarat sig för venstra centerns förslag om republikens organisering och öppet sagt, att Frankrikes välgång fordrar den konservativa republikens antagande. Times förut nämnde, väl underrättade korresp. synes emellertid icke hysa några ålverdrifna förhoppningar i detta hänseende, utan mnppställer för händelsernas gång följande ganska sannolika horoskop, honom meddeladt af en högt framstående transk statsman : z Tretiomannautskottet har till åliggande ) öfverlägga om Casimir Priers, Lambert ainte Crolxs, Wallows, Pradiers och Dufaures olika förslag till författningslagar. Evligt all sannolikhet skall det förkasta Casimir Påriers och framlägga för nationalförsamlingen Lambert Sainte Croizes förslag i en något ändrad form. Derpå skall den period börja, som kan kallas för hekatombernas tid. Casimir Pårieris förslag, som förkastats af utskottet, skall inlemnas i kammaren som ändringsförslag, och alla ävdringsförslag skola diskuteras före hufvudlagarne. Emedan högra centern skall rösta för Lambert Sainte Croix, skall den naturligtvis rösta emot Casimir Perier. Yttersta högern, den moderata högern och bonapartisterna skola äfvenledes rösta emot det republikanska förslaget, hvilket skall förkastas med omkring 375 röster mot 330. Utskottet ekall derpå framlägga Lambert S:te Croixs förslag; yttersta högern och bonapartisterna skola rösta emot det, venstra centern, hvars förslag förkastats och som venstern endast understödjer på det vilkor, att den skall upprätta republiken, den moderata venstern och yttersta venstern skola alla rösta emot, och Lambert S:te Croixe förslag skall förkastas med 400 röster mot 305. Lucien Brun och hans vänner skola nu föreslå konungadömets återupprättande. En stor del af högra centern tror icke på möjligheten deraf och skall, sedan deas eget förslag förkastats, rösta emot det i förening med bonapartisterna och hela venstern. Förslaget skall förkastas med 430 röster mot 275. Itall törslaget om en vädjan till folket skulle framkomma, hvilket icke är troligt, skola icke 50 deputerade rösta för det, såframt icke några radikala och venstermän skola rösta med bonapartisterna för att visa, att de icke äro rädda för att träda fram för sjelfva nationen. De kunna lugnt, göra det, ty förslaget skall ej blifva antaget: det skall förkastas med minst 525 röster mot 180. Derpå skall troligen ett förslag om nationaltörsamlingens upplösning komma fram. Före bonapartisten Bourgoings val i Niövre skulle det utan tvifvel hafva antagits, men nu är man rädd för kejsardömet, och ingen vill inlåta sig derpå. De fyra femtedelarne af kammaren skola rösta mot det: ty nya val under den nuvarande ministören, som beskyllas för bonapartiska sympatier, vill man ej veta af, och hvem vet väl, hurudan allmänna meningen är inom landet. Det skall då blifva nödvändigt att framtvinga en lösning af saken. Marskalken som varit åsyna vittne till dessa strider, utan att blanda sig i dem, och som hört landets klagomål öfver denna osäkerhet, som är hvarje nations vissa död, skall nu blitva nödsakad att taga bladet från munnen. Han skall i ett budskap gifva församlingen en gripande skildring af dess verksamhet, han skall påpeka nödvändigheten af att rädda Frankrike från det svalg, hvari det störtate af partistrider, och eftersom han ej önskar använda våldsmedel emot församlingen, skall han förklara att antingen måste han eller församlingen, marskalk Mac Mahon eller nationalförsamlingen, afstå ifrån makton. Detta enkla budskap skall vara tillräckligt oemotståndligt för att påskynda nationalförsamlingens upplösning. Det är sannolikt, att de konservative skola gifva marskalken myndighet att upplösa den nya församlingen, och landet, som hittills ansett marskalkens lojalitet vara ett tecken fill svaghet, skall känna. glädie öfver detta bevis nå mad å