Göteborgsposten – 29 juni 1874, sida 1

på borget utom Bleak Top, och det eges af en Tressilian i Gloucestershire. — Åh, verkligen? sade sir Windham. Sir Arthur Tressilians son och arfvinge har nyligen återkommit efter ett långt vistande utomlands, har jag hört berättas. Jag kände sir Artbur ganska väl. Det är en god gammal familj den Tressilianska. Den sista milen af resan tycktes vara svårare än alla de föregående. Vägen var brant och ojemn, snön var på flera ställen hopad i drifvor, och på öppna ställen blåste det så, att hästarne knappt kunde behålla fotfästet. Men slutligen veko de af in på Bleak Tops område genom vida öppna portar och fortsatte sin färd mellan två långa rader af furor fram emot det gamla grå stenhuset. Då de hunnit till porthvalfvet, öppnades husets portar, och Popley kom springande ner för förstugutrappan för att helsa dem välkomna. — Jag trodde ej, att ni skulle våga er längre än till Alnwick i dag, sade den trogne tjenarev, i det han öppnade vagnsdörren. Vädret är förskräckligt, och det ser ut att bli än värre. Han räckte handen åt sin unga matmor, som lätt hoppade ur. Mrs Popley följde efter. Sedan kom sir Windham, som lyckats väcka upp Tressilian ur den dvala, hvari han varit försänkt. Han höll sin patient i armen och ledde honom upp för trappan. Olla skyndade i förväg, men stannade på tröskeln för att yttra: — Popley, för hästarne till stallet och laga, att de bli väl omseddaLåt derefter skjutskarlen komma in i köket och gif honom det bästa af mat och dryck som buset förmår. Han skall stanna qvar på Bleak Top till i morgon. Popley skyndade att efterkomma hennes befallning.