Göteborgsposten – 29 juni 1874, sida 1

käret är i hög grad lnfammeradt. Operationen skulle verkställas i dag, om vi kunde hoppas att göra den med framgång. I detta ögonblick tillkännagafs, att skjutsen var färdig och sällskapet gjorde sig i ordning för resan. Det blef en ganska obehaglig färd. Trots de försigtighetomått man vidtagit för att skydda sig mot kölden, blef denna rätt kännbar. Tressilian yttrade ej ett ord och gjorde knappt en rörelse under hela resan. Sir Windham deremot klagade högt, mrs Popley skälfde oupphörligt af köld och äfven den raska, tåliga lilla Olla fann denna nästan outhärdlig. Vid Alnham stannade de för att värma upp och vederqvicka sig. Kort efter klockan elfva rullade åkdonet uppför den trånga, ojemna gatan i Gloamvale. Utan att stanna i byn fortsatte man vägen till Bleak Top. De vida och blåsiga allmänniogarne voro betäckta af en fots djup snö, och snöfallet fortfor oafbrutet. Olla torkade af det fuktiga vagnsfönstret med sin näsduk, tryckte ansigtet mot rutan och blickade ut på det ödsliga landskapet. på åkdonet långsamt rullade förbi den gamla gården Gloam Fell, märkte den unga flickan rök stiga upp från dess skorstenar och såg i fönstrot ett blekt och lidande men ungdomligt ansigte vid sidan af ett rosigt leends barnaansigte. Hester Lowder och hennes lille gosse suto derinnanför och betraktade snöfallet. 4 — Jag undrar, om Gloam Fell fått en ny innovåi nare? utbrast Olla, som genast kända sig intresserad för den unga modern och hennes barn. Garcla mrs Tooker I har inga barn. Jag trodde mig känna alla som bodde på Gloam Fell, ty jag kom ofta till Bleak Top i min tidiga barndom. Gloam Fell är det enda boningshuset