Göteborgsposten – 29 juni 1874, sida 1

kommer att upphöra d. 15 inst. augusti, till hvilken dag såväl uppsättandet och insändandet som prötningen af bolagets förslag till ny ordförande ansetts kunna medbirnae. Brukssocieteten. I A. B. för i fredags läses följande: Vid brukesocietetens nyligen hållna allmänna ordinarie sammankomst, vidtogos flera anordningar, hvilka förtjenta af allmännare kännedom, lemna förnyade bevis å brukssocietetens omvårdnad om den inhemska jernhandteringens utveckling. Sålunda beviljades, förutom vanliga anslag till anställande af rön och försök, reseunderstöd m. m, förhöjning i hittills från jernkontoret utgående bidrag till bergsskolorna i Falun och Filipstad ; hvarjemte medel anvisades för anordnande af s. k. kolareskolor. Ett länge erkändt bekof blef äfven tillgodosedt genom beslutadt inköp af en profningsmaskin för jern och stål att å tjenlig plats i hudfvustaden uppsättas, för hvilken maskin kostnaden är beräknad att uppgå till 25,000 kr. För att å lämpligaste sätt auvändas till åstadkommande af en praktisk lösning af den vigtiga frågan om anskaffande af borrmaskiner, fullt användbara för grufbrytning, stäldes en summa af icke mindre än 100,000 kr. till disposition af jernkontorets styrelse. Vidare bemyndigades styrelsen att använda ett belopp af 25,000 kr. för att den svenska jernhandteringen måtte på ett värdigt sätt blifva representerad vid den blifvande konstach industriutställningen i Philadelphia. För granskning af det förslag till Dy grufstadga, hvaröfver K. M:t infordrat brukssocietetens utlåtande, tillsattes en komite; och kommer, efter det-komiterade fullgjort sitt uppdrag, brukssocieteten att å allmän extra sammankomst om denna fråga besluta. Såsom ordförande vid nu afslutade sammankomst fungerade brukspatronen Carl Ekman, hvilken jemväl i samma egenskap ledt förhandlingarne vid det sammanträde med bergslagernas deputerade, som föregick brukssocietetens allmänna sammankomst. Friherre W. F. Tesmeden, som alltsedan år 1829 med endast 3 ärs afbrott, varit ledamot af jernkontorets styrelse, afböjde, på grund af framskriden älder, att vidare emottaga detta förtroende; och utgöres jernkontorets styrelse numera af ordinarie fullmäktige, generaldirektören C. O. Troilius, hofrättsrädet J. R. Geijer, grosshandlaren S. Godenius, kabinettskammarherren C. L. Reuterskiöld samt entra fuilmäktige, brukspatronerna frih. G. Tamm, A. de Marå, Hj. Petr, H. P. W. Gahn och C. F. af Geijerstam. Fältöfningarna. Till bevistande i början af juli af fältöfningarne i Jönköpingstrakten ha, enligt Berlin-tidningar, blifvit kommenderade följande preussiska officerare: generalmajoren och chefen för 3:dje gardeskavalleribrigaden srih. von Loe; öfverste Bogun von Wangenheim, chef för gardesgronadier-regementet Kaiser Frarz; majoren grefve von Waldersee vid Magdeburgska dragon-regementet n:r 6 och kapt. von Saldern-Ahlimb vid 1:a gardes tältartilleri-regementet. Dödsfall. Midsommarsafton afled å Furusund fru Aug. Pilhelmina Broman, f. Haglund, maka till skådespelaren vid k. teatern RB. 0. Broman och svärmor till skalden Frans Hedberg. Hon var född 1813, förmälde sig 1837 och var jemte sin make under många år högt värderad så väl vid Djurgårdsteatern som i landsorten, ej minst här i Göteborg. Tienstlediahet. . Biskopen i Hernösands stift A. F. Beckman har för helsans vårdande erhållit tjenstledighet på ett år, till den 15 juni 1875, med rättighet att, derest omständigheterna sådant medgifva, dessförinnan träda i utöfning af sitt embete. Från staden Torneå skrifves till Posttidningen: Torneå åldriga, lilla stad häruppe nära polcirkeln har med en åldrings trygga, sakta steg framskridit på sin stråtväg på sitt säregna sätt. Samfärdseln der fortgick fordom året om jemnt och stilla; men marknadsveckan, se! då förvandlades lilla Torneå öfver bräddarne till en hvimlande myrstack. Mängen minnes väl ännu, hurusom då alla bodar, lider och hus vid stadens hufvudgata voro förhyrda till hamdelsbutiker och varumagasiner. Alla gator, gårdar, hus, ja landtgårdarne i stadens närhet så väl på svenska som finska sidan hvimlade af hästar och varulass. Man såg här folk samladt ifrån länets sydligaste socknar och ifrån Uleåborgsnejden med bränvinsoch fisklass, bönder ifrån Ijo, Kuiva niemi, Simo, Kemi och Torneå elfdalar och deromkring liggande socknar; archangelska skägg-gubbar, frakibönder från Wiborg och savo-kareler, lappar, norrmän, svenskar ifrån Norroch Westerbottens städer och socknar ända ifrån trakten af Sundsvall; ryska skinnvaru-uppköpare, klädda i dyrbara, glänsande pelsar. Den tiden kommo svenska: räf och ekorrskinn i stora qvantiteter öfver gränsen till Finland, der jemväl pelsdjur i tiotusental skjötos och fångades — flertalet upphandlades af ryssår. Ett uppmärksamt öga kunde på Torneå marknad göra flerahanda intressanta etnologiska iakttagelser beträffande folkfysionomi, klädedrägter, hufvudbonader, bruk o. s. v.; ett skarpt öga kunde urskilja en mängd skilda språk, olika dialekter och landskapsmål, ifrån dalkullornas till nordqvänernas, ifrån Torneåboens till Karelarens och Wiborgarens säregna dialektolikheter. Emellan denna brokiga folksamling af finnar, svenskar och ryssar uppstod då en vinstgifvande och liflig köpoch byteshandel, som varade i veckotal. — Hvarjehanda förändringar uti de ömsesidiga gränseoch tullförbållandeaa samt nya förbättrade kommunikationsleder m. m. hafva sedermera uppstått, och Torneå är icke mera hvad det fordom var — en medelpunkt för nordens pelsmarknad och byteshandel. — —R