lemnar enka och fyra barn, yttrar Dagbladet, Fran Utlandet. De stormiga uppträden, som föranleddes af Rocheforts ankomst till Irland, hafva icke upprepats i England: Lika litet ha några hyllningar egnats den förrymde fången, med undantsg af dem från hans landsmän och partivänner. Den radikale marquisen bor i Panton Hotel i Refugiåtrakten, gär in och ut, friad från både vänliga och fientliga demonstrationer, medan den detektiva polisen har ett vaksamt öga på honom, för öfrigt bryr sig ingen om honom. Från den franska regeringen har ännu icke någon formlig begäran om utlemnande ingått till den engelska regeringen, och denna senare har ieke heiler någon avledning att synnerligt bry sig om den hittills alldeles oskadlige gästen. Det är dock antagligt, att Rochefort räknat på att göra en viss effekt och nu känner sig gäckad, då ban finner, att man alls icke bryr sig om honom, och möjligen är detta orsaken till att han beslutat snarast öfverflytta till Schweiz, at bänsyn för siva barn, såsom han säger. Hans äldeta dotter har redan sammanträffat med honom i London. Tidningstelegrammen trån Queenstown, Dablin och Liverpool skildrade Rochefort såsom blek och aftärd. Men detta skall endast ha varit följden af hans ejörosa och kanske äfven af den skräck, som de liflige Irländare injagade hos honom, I London visar han sig liflig, vid god helsa och godt lynne, och fiograrne börja redan klåda på honom etter att tå gripa om den politiska pennan, Denna skritluet skall till en början tillfredställas i Schweiz, der han som bekant redan utgitvit företa numret af sin Tidning -Röda Lyktan och der han ämnar i en därskild bok på drastiskt sätt skildra en straffånges lidanden och fröjder i nya Caledonien. Denna skildring skall naturligtvis rikta sin spets mot franska regeringen. Det visar sig nu, att de berättelser, som kort efter Rocbeforts rymning utspredos rörande bans flykt från Nya Caledonien och skildrande densamma eom en i högsta grad bjeltemodig bragd, åtminstone öfverdrefvo starkt. Hans första språng ut i sjön var visserligen ett vågstycke, ty hafvet hvimlar der vanligen af bajar, åt bvilka de sorglösa myndigheterna anförtrott fångarnes bevakning. Längtan efter friheton har dock med framgång trotsat denna fara. Och i öfrigt redueerar sig saken till ett räkneexompel, hvars resultat kan åtorgifvas med siffran 10,000 fres eller 400 p. sterl. För denna summa var kaptenen på det engelska fartyget villig att, under det franska krigsskeppen tillfälligtvis kryssade på motsatta sidan af ön upptaga den efter sin srihet törstande fången och föra honom i säkerhet till Sidney. En handpenning af 2,000 fres erlades genast; återstoden utbetaltes vid ankomsten till Sidney. Den bankett, som ett antal fransmän i London ämnade gifva till Rocheforts ära, har blifvit för obestämd tid uppskjuten, emedan Rochefort icke anser tiden läglig för honom att visa sig vid en bankett eller ens att hålla något föredrag i London. Han säger, att det är bättre, att hans vänner begagna de penningar de kunna spara till att hjelpa sina kamrater kommunisterna i lardeflykten, der de lida af armod. Han tror, att en för republikens upprättande i Frankrike gynsam tid skall inträffa och att amnesti då sannolikt skall beviljas alla kommunisterna. För närvarande önskar han helst att iefva privat. De franska tidvingarne meddela åtskilliga ganska intressanta aktstyeken, bvilka bevisa huru verksam der bonapartiska propagandan i sjolfya verket är i Frankrike, Så har tido. PFrogros i Lyon upptäckt tillvaron af ett skrifvet cirkulär eå lydande: : Paris, d. 5 mars 1874. Forne officerarner komitö, 16, rue de Croissant. Min berre! En komits af f. d. officerare, hvilken bildats i Paris under öfverste Pietris ordförandeskap, i afsigt att d. 16 d:s skieka en adress till den kejserl. prinsen, har den äran att spörja eder, om ni vill vara Å forlegat följer sdressförslaget, hvilket ni tord osla jer adressf , hv. ni torde hafva godheten meddela till herrar officerare af edra bekanta, hvilka förblifvit den 2— saken trogne nEY, afgången gendarmerskapter, Peng i tidningen 0råareBonapartistbladet ÅoOrdre, som bittill förnekat tillvaron af någon bonapartistkomits,