Göteborgsposten – 27 juni 1874, sida 2

DÖyssnaden. vu 3 Rättegängsoch Polissakor. PoliSKÄUmmATen. Eldsvådan vid Lilla Bommen. Rankningen avgående nämda eldsvåda fortsattes vid dagens polissession, hvarvid dock ingenting af t förekom, och remitterades målet för vidare uppysningars vinnande till rådhusrätten. Arbetskarlen 11 1 Andersson fick äfven fortfarande vistas på ri fot. Akaremeriter. Droskkusken Johan Böresson, i tjenst hos droskegaren Oscar Andersson, och körande droskan n:r 24, stod vid fredagens poissession iukallad för åtskilliga förseelser mot dels karereglementet och dels mot de fordringar på hudit man borde ha att vänta till och med af en are. . Han hade d. 25 d:s på e. m. blifvit beställd att köra några personer titl Lorensberg och återkomma efter viss tid. Detta brydde B. sig emellertid icke om, utan qvarstannade heft lugut på sin station, tills den som beställt honom slutligen anländer dit, för att förebrå honom hans försummelse. Han kör derpå samma person tillbaka till Åäfnsh dr aftal på timma, med tillsägelse att vänta. Då den åkande jemte sällskap skulle återvända till staden, önskade de gå till fots, hvarpå åkaren tillsades att i gående följa efter med vagnen. När de promenerande på så sätt framkommit till Stora Nygatan, steg Börjesson ned från sin kuskbock och sökte att aftvinga sig betalning för körningen, sägande sig icke behöfva som en hund följa efter hvart sådana der gå, samt med åtskilliga mindre vackra epiteter förolämpa dem. Nu kom Börjessons tur att svara och bans svada tycktes i så fall icke öfvergifva honom. Enligt hans vidlyftiga berättelse om hela tilldragelsen hade ban med en engels tålamod utfördt alla de honom under grofva tillmalen och otidigheter delgifna befallningar, samt sjelf varit den som blifvit illa behandlad Detta skulle han söka med vittnen styrka. Kommissarien i distriktet upplyste då polismästaren, att han af flera personer erfarit sanningsenligheten af de åkandes utsago, samt att B. på mångahanda sätt gjort sig saker till förseelser. För vittnens hörande uppsköts målets vidare behandling på 8 dagar, men kunde poliskammaren icke finna skäl att, på åklagarens yrkande, under denna tid suspendera Börjesson från sin befattning som droskkusk. — Droskkusken Johan Hernberg, boende vid Landalaledet och en ofta i poliskammaren sedd kund, hade midsommaratton lemnat sina bästar med åkdon utan tillsyn på 2:dra Långgatan, för att sjelf trottoiren framåt brösta sig och med åtskilliga mindre fina gester hindra trafiken och förolämpa förbigående. Som han nekade till detta och för tillfället vittnen saknades, fälldes han för det han lemnat hästar och vagn utan tillsyn till 4 kronors böter. Som Hernberg i dessa dagar har att ansvara för andra förseeiser och har åtskilliga oguldna böter, kommer ban att i sammanhang dermed vidare dömas. Förfalskningsbrott. Sedan fruktmänglerskan Josefina Hallberg, boende vid Bazargatan, dertill föranledd af visad oärlighet, anmält misstanke, att hos henne anstälda tjenstepigan Anna Johansson förfalskat den orlofssedel, på grund af hvilken hon d. 24 sist! april hos Hallberg erhållit tjeast, har nämde Johansson, som befunnits vara för snatteri straffade Anna Johanna Johansson från Onsala, blifvit anhållen och vid med henne apstäldt förhör vidgått, att hon sjelf skrifvit denna orlofssedel. Anna Johansson, som är född 1851 och som, sedan hon undergått henne d. 30 juni 1873 af härvarande rådbusrätt ådömde 2 månaders fängelse för snatteri från husbonde, oafbrutet vistats hos sin fader, torparen Andersson på Fjelskogen i Onsala, har på grund af hvad som förekommit, blifvit till cellfängelset införpassad och målet remitteradt till vederbörlig domstol. Inbrottsstöld. Torsdagen d. 25 d:s tidigt på morgonen anhölls arbetskarlen Samuel Hansson trån gården Bäck i Romelanda socken, Inlands södra härad, för att ban kort förut genom inbrott i ett låst skåp i förstugan till andra våningen af huset n:r 13 vid Sillgatan olofligen tillgripit en nattrock af grå doffel, samt en mängd diverse andra klädespersedlar. Vid med Hansson anstäldt förhör vidgick han äfven att han, som under tre års tid varit anstäld å en cokesfabrik å Lindholmen, på e. m. d. 24 d:s. i sällskap med kamrater begifvit sig hit till staden på besök i ofvannämda hus. Sedan kamraterna aflågsnat sig hade han uppryckt, dörren till ett i förstugan befintligt klädskåp och derur tagit nyssnämde SER dem han annu vid häktandet innehade. Å Eno enka Anna Kristina Eriksson, boende i nämde hus, bar anmält sig såsom egare till de tillgripna persedlarne, tillkännagifvande att de jemte en mängd öfriga kläder förvarats i ett klädskåp, som varit tillstängdt medelst ett hänglås, hvartill krampan blifvit frånryckt. På grund af hvad sålunda förekommit införpassades Hansson till cellfängelset och målet blet remitteradt. Från Stockholm. I lifvet och i döden. I Dag. Nyh. för i fredags läses: Midsommardagen vid femtiden på morgonen befann sig möbelsniekaren Fr. Broman ute och fiskade i Mälaren, i närheten af Yttersta Tvärgränd. Plotatligt: fåär han se en qvinna komma ned från bergen vid nämda gränd och störta sig hufvudstupa i vattnet. Qvinnan sjönk och ban såg henne ej mera. Några sekunder derefter såg han en mar på samma bergspets, der han sett qvinnan. Denne afkastade hastigt rock och hatt och under utrop af tjo ! störtade ban äfven ned och försvann i djupet. Broman skyndade med sin båt tlll det ställe, der han sett mannen och qvinnan försvinna. Efter ett långt arbete lyckades han att med, sina fiskredskap uppfånga först mannen, sedan qvinnan.. De vero båda döda. Han rodde derefter i land. Eu korkskärare vid namn Pålsson hade från stranden åsett händelsen. Denne igenkände den döde mannen och sade honom vara en arbetare vid Reimersholms fabris, Nils Konrad Grönvall, boende vid Besvärsgatan. Härefter lyckades det dem båda att träffa Grönvalls 14-årige son Karl Wilhelm,