Göteborgsposten – 27 juni 1874, sida 1

senfärgadt brefpapper och ilade hem. Han skref ett afskedsbref till den sköna och öppnade korken på blåsyreflaskan . . . . Då knackade det på hans dörr. Det var en kines med hans tvätt. N. N. kände att han var räddad. Han förklarade hela saken för den trogne mongolen och visade honom det bref, han hade skrifvit. Han besvor honom att skaffa det till det dyrkade föremålet. Mongolen samtyckte. Racen är nu visserligen hvarken renlig eller välluktande, men N. N. föll honom ändå om halsen. Han omtamnade honom med den ena handen och höll sig för näsan med den andra. Vid att omfamna kinesen tyckte han sig i inbillningen trycka den älskade till sitt bröst. Nästa dag medförde alla väntans qval. Qvällen kom, men ingen bönhörelse. N. N. tände på träkolen. Men för att logna sina nerver, ville han först gå ett slag Då Washington Street. Han läste dörren och gick dit. Hon var idenna gång ej i butiken. Då han kom hem stod den trogne mongolen i portgen . . . — Ching Yong! Har du sett henne? — Den lydige barbaren pekade uppåt, småskrattade och bviskade: hon är der uppe? — Hon är här! — Omöjligt. 0 himmel, drommer jag? jan störtade som en vansinnig upp för trappan. Han öppnade dörren. Hon: stod, alltid med bortvändt ansigte, framför hans säng. : Han greps af en svindel. Han sjönk på knä på dörrtröskeln. ÄA Förlåtelse, förlåtelse! Engel, kan du tillgifva mig? Ett fruktansvärdt qvalm gjorde svindeln ännu lasty Hans målföre blef tjockt och stapplande. — Tala, o, tala, förtrollerska. Allt hvad jag beder dig om, är att du måtte förlåta mig, mitt lif, mitt allt Hon svarade icke. Han reste sig vacklande. I detsamma föll hans blick på glödpannan med de brinnande kolen. En fruktansvärd misstanke bemäktigade sig honom. Hans svindel — qvalmet i rummet. Denna tystnad. O, barmhertige gud! Hon var kanhända död! Han kröp på sina koän fram till henne. Han rörde vid hennes klådning. I detsamma störtade hon till golfvet med det dofva bullret af en död kropp. Han utstötte ett genomträngande skrik och föll sanslös ner vid hennes sida. . Nästa morgon påträffades bon af en flock polisbetjening liggande liflös på golfvet. Dessa lagens grymma hanåhafvare logo på ett rått sätt och lossade kans arm från lifvet af — den stora trädockan, som föregående afton blifvit at en kines stulen från kappbutiken. Då de hade bällt ett par ämbar vatten öfver honom lyckades det till slut för dem att befria honom både från hans älskade och från den död, som han hade föredragit för lifvet utan henne. Ah, vi lefva i en besynnerlig verld, messieurs; 2 2 Då vår vän gubden Plot numera tyckes vara alldeles bortglömd, ej underligt i vår glömska verld, der mången större matador än den gubben på kortare tid än en månad hunnit bli förgäten, införa vi här slutredovieningen: Förut redovisade: 123 kronor; E L. 10 kr.; H. H. 5 kr.; J—n 8 kr. och Soda 4 kr. Summa summarum: 150 kronor. Tack, å gubbens vägnar, för den här gången! Man har tillsändt oss följande, non plus ultra kärlekspekorale, hvars hela yttre, vi oga det i eriginal, tillkännager att det är lika ärligt som landtligt älskogsfullt menadt. Utklippt i hörnena samt siradt med åtskilliga blyertsprentniogar och orneringar, innehåller det följande ljufliga, och tänkvärda ord: