Göteborgsposten – 26 juni 1874, sida 2

Erans Merman Widetrand. som ber i Monticello och föreslagit sig ejelf som Förenta Staternas senator, likasom ban under eget nomn lemnat en mycket prisande lesnadsbeskrifusng af sig sjelf. Han har genom en senator Ramsey inlemnat till kongressens senat ett lörslag om att afskaflia bruket af engelska språket i Förenta Staterna. Ilan är nemligen al den åsigt, att detta språk är en af de qvarlefvor från det gamla England, som det amerikanska folket bör söka att så fort som möjligt blifva qvitt. Hr Widstrand tror vidare, att man icke heller bör upptaga något annat af de ou brukliga språken, emedan de alla, likasom det engelska, äro i större eller mindre mån obeqvama, men att man deremot bör uppfinna ett språk, som en och hvar lätt kan förstå. Han alutar sin skrifvelse med att fästa uppmärksamheten derpå, att man ej kan på ett värdigare sätt fira den 4 juli 1876, jubeldagen, än genom att gifva det engelska språket dödsstöten. Märkligt nog, anser vår gode landsman två års förberedelser nödvändiga för detta steg. Senaten har skickat förslaget till ett utskott, men ingen fruktan uttalas för, att det skall komma att få någon röst för sig. Teaternytt. Offenbach har sör några verkor begifvit sig till Aix-les-Bains i Savoyen, för att der vederqvicka sig litet eller snarare för att der färdigskrifva en tre akters operette till en libretto af Milland, hvilken bär titeln Fra erkehertigk. Första akten har Offenbach komponerat på åtta dagar. ePaul de Kocks qvinnor heter en fantasi i tre akter och sex tablåer, hvilken antagits till. spelning af styrelsen för Theåtre Dejazet i Paris. Direktörerna för teatrarne i Paris ha redan i flere år fört ett häftigt krig mot den öfverdrifna fattigskatt, som de måste utreda till ett belopp af 10 pret på deras dagliga inkomster och hvilken årligen utgör 1,800,000 fres. Nu hafva de ingått till Paris stadsfullmäktige med en skrifvelse, hvari de lägga desse saken på hjertat och sluta med orden: Teatrarnes kritiska belägenhet under denna årstid, då mer än ?xdelar af de dramatiska konstanstalterna måste hållag stängda, kräfver ovilkorligen en lösning, om vi vänta af eder rättvisa och lojalitet.