1 — DOeh ni är dotter till James Rymple! utropade åkaren i intresserad ton. Jag kände er far, min bästa unga dame. Han var en ädel man och dog helt ung. Jag visste ej, att han lemnat en dotter efter sig. Han sträckte handen mot Olla och tillade: — Jag skall, så vidt i min förmåga står, visa mig som er vän, min bästa miss Rymple. Jag åtföljer er till Northumberland med nattåget. Ni gör bäst i att skicka er tjenare förut med befallning att ha varma och väl vädrade rum i, ordning. Ej ens en resa till Northumberland kan vara mer ansträngande för er vän än en natt här skulle vara. Olla skickade ut Popley för att fråga efter tiden för nästa tägs afgäng norrut. Han återkom kort derefter. Olla och sir Windham voro redan de bästa vänner, och allt uppgjordes för resan. 3 Popley förkunnade, att han hade jemnt och vätt tid att gå till stationen för att komma med tåget norrut. Olla gaf honom en tillräcklig peoningsumma, befallde honom att taga ett förråd at matvaror med sig från Alnwiek till Bleak Top, och rars Popley tillade några husmoderliga råd och sörmaningar, midt under hvilka Popley tog afaked och gick. Ett slags dvala bade emugit sig öfver Tressilian, och läkaren lät bonom intaga några medikamenter för, det inflammerade hufvudet samt gaf föreskrifter rörande användandet af kylande yttre medel. Derefter giek han. Hela dagen låg Tressilian i ett tillstånd af dvala. Då och då kunde han resa sig upp vid ljudet af Ollas röst, men . blott för att återsalla i en djupare dvala. Man kan lätt föreställa sig, att vakten vid bang sjakläger ingalunda var egnad att upplifva modet på den i så många hänseenden bekymrade uvga flickan. Dagen skred mot sitt slut. Innan lyktorna tändes, återkom sir Windham utstyrd för sin långa resa. Från det ögonblick ban kom, var det han som tog vård om