Göteborgsposten – 25 juni 1874, sida 1

uPimes, från hvilket han knappt såg upp. Blanche spelade piano och sjöng, Lowder ackompagnerade henne, Då hon tröttnat vid att musicera, förde Lowder henne till on länstol under den stora ljuskronan, satte. sig sjelf på en pall vid hennes fötter och läste Tennyson för henne med öm röst och med blickar, som voro varma af teundran och kärlek. Flickan lyssnade och smålog, under det hennes hjerta var sjukt. Huru vida skild från hennes ideal var ej denne falske hycklare, denne svekfulle son, denne inbrottstjuf? Det föregick en reaktion i hennes känslor med afseende på honom, en så stark vedervilja för honom vaknade i hennes själ, att ej ens hon sjelf kunde tro det; Såsom vanligt inbars thå klockan nio. Klockan tio gick Blanche upp på sina rum. i Sir Arthur och Lowder blefvo således lemnade ensamma. Den senare hade tydligen ej smak för att vara ensam med den dystre baroneten, utan reste sig snart upp gäspande. ; — Jag tror, att jag är sömnig, sade han, och jag går derföre och lägger mig. God natt, min far. ; Han gick ut och steg upp för trapporna till sitt eget rum. Sir Arthur, som gick ut i förstugan, hörde honom inträda i sitt rum och slå dörren i dubbelt lås. — Detta är endast en list, tänkte han. Jag tror att han ämnar möta den der främlingen i parken. Jag skall möta list med list. i Han släckte ut ljusen och stängde dörrarne. Derefter steg han upp till sitt eget rum. En minut senare smög han sig åter ner för trapporna. Hans öfverrock och sälskinnsmösga hängde på sina vanliga platser. Han tog den på sig, drog ner mössan öfver ögonen I och slog upp kragen samt gick ut genom en sidodörr. Det var kallt och mörkt ute. Några stjernor voro väl i synliga, men deras glans förtogs af den töckniga luften! I En bitande vind blåste från floden.